- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
223

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deras äktenskapliga förbindelse och
förbjöd henne att kalla honom Jeremias utom
den husliga kretsen. Att hon ofta
glömde denna förmaning uppenbarade sig i
hennes förskrämda utseende, ty mr
Flintwinch hade den vanan att hämnas på
henne för en dylik uraktlåtenhet genom
att springa efter henne i trapporna och
skaka henne; hon erfor derför alltid en
närvös oro, ständigt fruktande att bli
öfverfallen.

Lilla Dorrit hade slutat en lång dags
arbete i mrs Clennams rum och plockade
omsorgsfullt bort alla bitar, skräp och
spint, innan hon gick hem. Mr Pancks,
som Affery nyss hade visat in, vände sig
till mrs Clennam med en fråga angående
hennes helsa, förenad med den
anmärkningen, att, som han råkat befinna sig i
närheten, hade han tittat in för att ined
helsningar från sin principal fråga hur
hon mådde. Mrs Clennam betraktade
honom med rynkade ögonbryn.

— Mr Casby vet, sade hon, att mitt
tillstånd ej är underkastadt några
förändringar. Den förändring jag väntar på
är den stora förändringen.

— Verkligen, min fru? sade mr Pancks,
under det hans öga irrade till den lilla
sömmerskan, som låg på knä och från
mattan upplockade trådändar och lappar
efter sitt arbete. Ni ser präktig ut, min fru.

— Jag kan bära den börda, som
blif-vit mig ålagd, sade hon. Gör ni hvad
ni har att göra.

— Jag tackar er, min fru, sade mr
Pancks; det är just hvad jag bjuder till
att göra.

— Ni kommer ofta åt detta håll, eller
hur? frågade mrs Clennam.

— Ah ja, min fru, sade Pancks,
tem-ligen ofta på sednare tider; ja, jag har
varit mycket åt det här hållet nu på en
tid, än för ett och än för annat.

— Bed mr Casby och hans dotter ej
besvära sig med några budskickningar till
mig. När de vilja se mig, så veta de
att jag är här för att taga emot dem.
De behöfva ej besvära sig med att
skicka bud. Ni behöfver ej besvära er med
att komma hit.

— Det är inte något besvär, min fru,
sade mr Pancks. Ni ser riktigt ovanligt
rask ut, min fru.

— Tack skall ni ha. God afton.

Detta affärdande tillika med fingret,

som pekade direkte på dörren var så kort
och tydligt, att mr Pancks ej såg någon
möjlighet att förlänga sitt besök. Han
strök upp håret med sitt lifligaste uttryck,
blickade åter på den lilla gestalten och
sade: “god afton, min fru; kom ej ned,
mrs Affery; jag känner nog vägen;“ samt
ångade bort. Mrs Clennam, hvars kind
hvilade på handen, följde honom ined
uppmärksamma och dystert misstänksamma
blickar; Affery stod och betraktade henne,
som om hon varit förhexad.

Långsamt och tankfullt vände sig mrs
Clennams ögon från den dörr, genom
hvilken Pancks gått ut, och till lilla Dorrit,
som uppsteg från mattan under det
hennes kind nedsjönk än tyngre på
handen. Med forskande, mulnande blickar,
betraktade den sjuka qvinnan henne, till
dess hon ådrog sig hennes
uppmärksamhet. Lilla Dorrit rodnade vid denna blick
och slog ned ögonen. Mrs Clennam
betraktade henne oafvändt.

—- Lilla Dorrit, sade hon, då hon
slutligen bröt tystnaden, hvad känner ni om
denna man?

— Jag känner ingenting om honom,
min fru, utom att jag har sett honom
några gånger och att han har talat till mig.

— livad har han sagt er?

— Jag förstår ej hvad han har sagt
mig, han är så besynnerlig. Men
ingenting ohöfligt eller obehagligt.

— Hvarför kommer han hit för att se er ?

— Jag vet ej, min fru, sade lilla
Dorrit, med fullkomlig uppriktighet.

— Ni vet att han kommer hit för att
se er?

— Jag har trott det, sade lilla Dorrit.
Men livarföre han kommer hit eller
annorstädes för den orsaken, kan jag icke
förstå. Mrs Clennnam såg ned med
ögonen och hennes kraftfulla, bestämda
an-sigte uttryckte, att hon lika uteslutande
var försänkt i tankar på något föremål i
hennes sinne, som hon ’nyss varit det i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free