Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bordet ocli var särdeles fri och
förekommande. Fadern sjelf gick omkring bland
sällskapet, talade till åtskilliga bland dem,
säg efter att maten var af den
beskaffenhet, han hade befallt och att alla blefvo
serverade. På det hela taget liknade han
en gammal länsherre från fordna tider i
ett särdeles godt lynne. Yid slutet af
måltiden drack han sina gäster till i en
remmare gammal madera och sade dem,
att han hoppades, att de hade roligt och
att de fortfarande skulle roa sig under
aftonens lopp, att han önskade dem allt
godt och bad dem hålla till godo. Då
hans skål dracks under högljudda
bifallsrop, var han dock ej mer aristokratisk
än att han kom af sig under försöket att
tacka dem, och gret, som en blott lifegen
med hjerta i sitt bröst, inför dem alla.
Sedan han gifvit detta vackra bevis på
känsla, som han dock ansåg för svaghet,
föreslog han en skål för “mr Chivery och
hans embetsbröder," hvilka han förut hade
begåfvat med tio pund hvar, och hvilka
alla voro närvarande. Mr Chivery
besvarade skålen, i det han sade, »hvad ni
företar er att stänga in, måste ni stänga
in; kom dock ihåg att ni alltid är, enligt
den Ijettrade afrikanarens ord, en man
och en broder.* Då sk&larne voro
undangjorda, företog sig mr Dorrit välvilligt
att spela ett parti käglor med den
medlemmen, som var äldst på stället näst
honom sjelf, hvarpå han lemnade sitt
läns-folk att förlusta sig så godt de kunde.
Allt detta tilldrog sig dagen före den
sista. Slutligen kom den, på hvilken han
och hans familj för alltid skulle lemna
fängelset, då stenarne på dess mycket
beträdda gård skulle upphöra att känna dem.
Tolftimman var bestämd till afresan.
Då den nalkades fanns ej någon medlem
inom detta hus, ej någon fångvaktare
frånvarande. Gentlemännen af sistnämnda klass
uppträdde i sina helgdagskläder och
största delen af medlemmarne hade putsat
upp sig så godt omständigheterna
med-gåfvo. Två eller tre flaggor voro
uppsatta och barnen utstyrde sig med alla
slags bandbitar. I detta pröfvande
ögonblick bibehöll mr Dorrit sjelf en allvarlig,
men behaglig värdighet. Han egnade sin
bror mycken uppmärksamhet, emedan han
kände stor oro öfver hans uppförande vid
detta vigtiga tillfälle.
— Min bästa Fredrik, sade han, om
du vill ge mig din arm, så vilja vi
tillsammans taga afsked från våra vänner.
Jag tror att det är rätt att vi följas ut
arm i arm, min bäste Fredrik.
— Ha! sade Fredrik. Jaha, jaha, jaha!
— Och, min bäste Fredrik, om — om
du, utan att pålägga dig för stort tvång
(ursäkta mig, Fredrik), kunde inlägga liten
elegans i din vanliga hållning —
— William, William, sade den andre,
skakande på hufvudet, det är du som får
göra allt det der. Jag vet ej hur det
skall göras. Det är glömdt, helt och
hållet glömdt!
— Men, min bäste vän, svarade
William, just af detta skäl, om ej af något
annat, måste du bestämdt försöka att räta
upp dig. Då måste nu börja att komma
ihåg hvad du har glömdt, min bäste
Fredrik. Din ställning —
— Hä? sade Fredrik.
— Din ställning, min bäste Fredrik.
— Min? Han såg först på sin egen
gestalt, sedan på sin brors, drog derpå
ett djupt andedrag och utropade: Ha, det
är sannt! Jaha, jaha, jaha!
— Din ställning, min bäste Fredrik,
är nu en ansedd ställning. Din ställning
som min bror är ganska ansedd. Och
det tillkommer din samvetsgrannhet att
försöka bli densamma värdig, min bäste
Fredrik, att försöka att bli den en
prydnad. Att ej vanhedra, men att pryda den.
— William, svarade den andre, svagt
och med en suck, jag vill göra allt hvad
du önskar, min bror, så långt det står i
min makt. Men var så god ocli kom ihåg
hur inskränkt min makt är. Hvad vill
du att jag skall göra i dag, min bror?
Säg hvad det är, säg bara hvad det är.
— Ingenting, min bäste Fredrik. Det
är ej lönt att oroa ett så godt hjerta som
ditt dermed.
— Det gör ingenting, svarade den
andre. Det oroas ej af något, som det kan
göra för dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
