- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
14

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ha varit frestad tro, att de önskade bli
henne qvitt. Skriftliga intyg, som
framställde mrs General som ett underverk
af fromhet, lärdom, dygd och förfining,
meddelades med största frikostighet från
de mest inflytelserika håll; och en
vördnadsvärd erkedjekne utgöt till och med
tårar då han intygade hennes
fullkomligheter (beskrifna för honom af personer,
på hvilka han kunde lita), ehuru han
aldrig under hela sitt lif haft den äran och
moraliska tillfredsställelsen att med egna
ögon se mrs General.

Då hon sålunda erhållit både Kyrkans
och Statens förord till den mission hon
ämnade åtaga sig, kände mrs General sig
befogad att bibehålla den höga ställning
hon alltid innehaft och började med att
ge sig mycket air. Någon tid förgick,
utan att något anbud gjordes på mrs
General. En enkling på landet, som egde en
fjortonårig dotter, öppnade slutligen
underhandlingar med denna dam. Men som
det utgjorde en del af mrs Generals
medfödda värdighet eller af hennes antagna
politik (säkert en af de två) att ställa sig
som om hon varit mer eftersökt än
sökande, lyckades enklingen först efter
många svårigheter förmå mrs General att
åtaga sig bildandet af hans dotters själ
och sätt.

Sju år förgingo under uppfyllandet af
detta uppdrag och under denna tid gjorde
mrs General en tur i Europa; hon såg
då största delen af den mångfaldiga
blandning af föremål, som alla personer af fin
bildning nödvändigt måste se med annat
folks ögon, men aldrig med sina egna.
Dä hon fulländat sitt åliggande, skulle ej
allenast den unga damen gifta sig, men
också hennes far, enklingen. Denne, som
fann mrs General både besvärlig och
kostsam, blef i hast lika mycket rörd af
hennes förtjenster som någonsin
erke-djeknen och utspridde sådana loford om
hennes oöfverträffliga värde åt alla håll,
der han trodde, att något tillfälle skulle
yppa sig att få transportera denna skatt
på någon annan, att mrs Generals namn
var mer hedradt än någonsin.

På denna upphöjda ståndpunkt satt
den phenix, som nu var att hyra, då
inr Dorrit, hvilken nyligen tillträdt sin
egendom, nämnde åt sina bankierer, att
han önskade få reda på ett väl
uppfo-stradt, talangfullt fruntimmer, af god
familj, vandt vid god societet, som på en
gång kunde fullända hans dötttars
uppfostran och vara deras förkläde eller
du-enna. Mr Dorrits bankierer, som också
voro enklingens, nämnde genast mrs
General.

Ledd af det ljus, som han så lyckligt
träffat på, fortsatte mr Dorrit sina
efterforskningar, och när han fann, att alla
mrs Generals bekantskaper gåfvo henne
ett enstämmigt vittnesbörd af den
pathe-tiska natur vi förut omtalat, gjorde han
sig den mödan att fara till enklingens
egendom för att se mrs General. Han
fann i henne une dame de qualité, som
öf-verträffade hans största förhoppningar.

— Yill ni vara god och ursäkta mig,
sade mr Dorrit, om jag frågar — hm —
hvad ersätt —

— Det är verkligen ett ämne, svarade
mrs Generel, afbrytande honom, hvari
jag ej gerna inlåter mig Jag har aldrig
afhandlat det med mina härvarande vänner
och jag kan aldrig besegra den
finkänslighet, hvarmed jag alltid betraktat det, mr
Dorrit. Jag är ej en guvernant, hvilket
jag hoppas ni märker —

— Ah, ja, gubevars! sade mr Dorrit.
För all del, min fru, tro ej att jag tänkt
det för ett ögonblick.

Han rodnade verkligen öfver en dylik
misstanke.

Mrs General böjde gravitetiskt på
huf-vudet.

— Jag kan derföre ej sätta något pris
på tjenster, som det är mig ett nöje att
göra frivilligt, när jag så kan, men som
jag ej skulle vilja åtaga mig endast i
utbyte för något slags arfvode. Ej heller
vet jag huru och hvar man kan finna en
kasus liknande min egen. Den är högst
ovanlig.

— Utan tvifvel. Men hur skall man då
kunna afhandla detta ämne, var den gan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free