Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
remia Flintwinch, kan till och med rå på
din mor. Om han inte vore så fasligt
klok som han är, så kunde han det inte.
Ilans släpande steg, som hördes i
rigt-ning mot dörren, kom henne att draga
sig tillbaka till andra ändan af rummet.
Fastän en reslig, stark senfull gammal
qvinna, som i sin ungdom kunde hafva
tagit värfning i fotgardet. utan att
serde-les behöfva frukta att bli upptäckt, sjönk
hon helt och hållet tillhopa framför den
hvassögde, kräbblike lille gubben.
-— Nå Affery, sade han, nå gumma,
hvad ta’r du dig för? Kan du inte skaffa
fram någonting åt mäster Arthur att
plocka i sig?
Mäster Arthur upprepade sitt förra
vägrande att plocka i sig någonting.
— Nå, godt då, sade den gamle
mannen; bädda åt honom. Rör på dig! Hans
hals var vriden så mycket på sned att
de hopknutna snipparne på hans hvita
halsduk vanligtvis dinglade under det ena
örat; hans ursprungliga sträfhet och
kraftfullhet, i beständig strid med den till hans
andi a natur blifna vanan att undertrycka
hvarje yttring deraf, gaf åt hans ansigte
ett svullet och blossande utseende, och,
tagen i sin helhet, hade hans gestalt
någonting spöldikt, så att man kom på den
tanken, att han en eller annan gång måtte
hafva hängt sig, men i yttersta stunden
blifvit nedsläppt af någon barmhertig hand,
hvarefter han sedan gått omkring, med
repet kring halsen och allt, sådan han då
var.
— Du får höra bittra ord af din’mor
i morgon, Arthur; sade Jeremia. När
hon får veta att du lemnat affärerna —
hvilket hon misstänker, fastän vi lemnat
åt dig att tala om det — det kommer
inte att gå lindrigt utaf.
•—- Jag har lifvet igenom lemnat
allting för aflärernas skuld, och slutligen
kom tiden för mig att lemna dem.
— Bra, ropade Jeremia, synbarligen
menande: Illa, Mycket bra! vänta bara
inte att jag går och medlar emellan dig
och din mor, Arthur. Jag gick emellan
din far och din mor, parerande än ett,
än ett annat, tills jag blef krossad och
söndermald emellan dem; jag har
upphört med det arbetet.
— Jag skall aldrig be er börja det för
min skuld igen, Jeremia.
— Godt, jag är glad att du säger så,
ty jag skulle varit tvungen att neka om
du hade bedt mig. Detta är nog, som
din mor säger, och mer än nog, om
dylika ämnen på sabbathsdagen.
— Affery, gumma, har du funnit ännu
hvad du behöfver.
Hon hade tagit fram lakan och filtar
ur ett skåp och skyndade sig att samla
ihop- dem och svara: — ja, Jeremia. —
Arthur Clennam hjelpte henne med att
bära hela bördan sjelf, önskade den gamle
mannen godnatt och gick med gumman
uppför trapporna till öfversta våningen
af huset.
De gingo uppföre och uppföre, genom
den mögliga ångan af ett gammalt
tilltäppt hus, sällan begagnadt, tills de
kom-mo till en stor vindskammare. Torftig
och ödslig likt alla de andra rummen, var
den till och med fulare och otrefligare
än de öfriga, derigenom att den tjenade
till förvisningsrum för allt gammalt
utnött husgeråd. Dess möblemang bestod
af fula gamla stolar med utnötta säten,
och fula gamla stolar med inga säten alls;
en barsliten matta pä hvilken mönstret ej
mer kunde urskiljas, ett haltande bord,
ett lutande klädskåp, en utmagrad eldsats,
liknande skelettet af en afiiden dylik, en
tvättställning som såg ut som hade den i
många mansåldrar stått i ett ösregn af
smutsig såplödder, och en säng med fyra
nakna stolpar, så tunna att det föreföll
omöjligt att kunna dela dem på längen, hvar
och en slutande i en spets, såsom hade
man velat bereda rummets innevånare
tillfälle till den sorgliga njutningen att spetsa
sig, ifall de skulle få lust. Arthur
öppnade det långa, långt nedgående fönstret,
och såg ut på den gamla skogen af
so-tiga, nerrökta skorstenar, och det gamla
röda skenet på himlen, hvilket i fordna
dagar alltid syntes honom vara endast
ett nattligt återsken af det eldhaf som
framställdes för hans barnsliga fantasi i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
