Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hör att du och Jeremia, ni ämna gifta er.
Det är jag glad öfver, och det är du
med, med mycket skäl. Det är en god
sak för er begge, och jag är mycket nöjd
åt det, under nuvarande förhållanden. Han
är en förståndig man, och en pålitlig man,
och en ihärdig man, och en from man.
liva’ kunde jag väl säga när det var
kommet så långt? Hva’ i alla da’r, om
det hade varit att — hängas i stället för
att giftas, — mrs Flintwinch sökte länge
efter denna uttrycksform — så kunde jag
icke lia’ sagt ett ord till försvar emot de
der två kloka ena.
— Sannerligen; jag tror det.
— Och du må väl tro det, Arthur.
— Affery, hvad var det för en liten
Hicka dernere i min mors rum nyss?
— Flicka? sade mrs Flintwinch med
temligen skarp ton?
— Det var en liten flicka, visserligen,
som jag såg bredvid dig — nästan gömd
i den mörka vrån ?
— Ah, hon? liten Dorrit? Ilon ä’ inte
någonting; hon ä’ bara en nyck af —
henne. Det var en egenhet hos mrs
Flintwinch, att aldrig nämna mrs
Clen-nam vid hennes namn. Men der är en
annan sorts flicka än den der. Har du
förgätit din förra fästmö? Länge, länge
se’ii, kan jag tro.
— Jag led nog då min mor skiljde
oss åt, för att komma ihåg henne. Jag
minns henne mycket väl.
— Ilar du fått en ny?
— Nå, då har jag nyheter för dig då.
Ilon är förmögen nu, och enka. Och
om du vill ha’ lienne så kan du få.
— Och, hur vet du det, Affery?
— De två kloka ena ha’ talat om det.
— Der är Jeremia på trappan! och hon
var borta på ögonblicket.
Mrs Flintwinch hade i den väf, som hans
sinne nu flitigt arbetade på, i samma
verkstad der hans ungdoms väfstol hade
stått, infört den sista tråden, som
felades i mönstret. Den luftiga dårskapen
af en gosses kärlek, hade funnit väg
äf-ven till detta gamla hus, och han hade
varit lika olycklig i sin hopplöshet som
om detta huset hade varit ett slott i
någon roman. För något mera än en
vecka sedan, i Marseille, hade den unga
flickans ansigte, från hvilken han skiljdes
med saknad, haft för honom ett ovanligt
intresse, och gjort ett lifligt intryck på
honom, emedan han deri fann någon
likhet, verklig eller inbillad, med detta
ansigte, som första gången med hela
fantasiens glans strålade mot honom utur hans
eljest så dystra och mörka lif. Han
lutade sig mot fönsterkarmen, betraktade
på nytt den svarta skogen af skorstenar,
och började drömma. Ty, det hade
varit hela rigtningen i denne mans lif —
uti hvilket så mycket felades af det
livar-på man gerna tänker, der så mycket fanns,
som kunde hafva varit bättre ordnadt
och gifvit gladare minnen — att göra
honom mot hans vilja, till en drömmare.
FJELDE KAPITLET.
Hrm Flintirlnch har en dröm.
När mrs Flintwinch drömde, drömde
hon merendels, olikt hennes gamla frus
son, med slutna ögon. Ilon hade en
synnerligen lefvande dröm den natten, och
det icke många timmar sedan hon
lem-nat sin gamla frus son. I det hela var
det alls icke likt en dröm, det var så
verkligt i alla afseenden. Det hände sig
så här.
Mr och mrs Flintwinch sängkammare
var belägen blott några steg från det
rummet, der mrs Clennam i så många år
suttit instängd. Den låg dock icke på
samma botten, ty den låg åt sidan af
huset och man gick ditned på några branta
trappsteg, som utgrenade sig från
huf-vudtrappan, nästan midt för mrs
Clen-nams dörr. Fastän så nära kunde det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
