Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nufakturhandel, i Billingsgate handeln, i
utländsk frukthandel och i
skeppsdockorna. Men hvart Tip kora, så tröttnade
han och tillkännagaf att han gifvit det
på båten. Och hvart han kom och hvart
han gick, tycktes den af ödet allaredan
dömde Tip taga med sig,
fängelsemurar-ne och sätta upp dem i hvarje handel
och hvarje yrke; drifva omkring inom
dess trånga gränsor, på det gamla
ned-kippade, ändamålslösa, liknöjda sättet, till
dess de verkliga, orubbliga
Marshalsea-murarne bevisat sin tjusningskraft öfver
honom och fört honom tillbaka.
Emellertid hade den lilla modiga
varelsen fästat hela sitt hopp vid sin brors
räddning och under det han dref igenom
dessa för henne smärtsamma ombyten,
sparade och skrapade hon tillsammans
tillräckligt, för att skaffa medel för hans
öfverfart till Canada. Då han tröttnade
vid att göra ingenting och kände sig
benägen för att äfven gifva detta
lefnads-sätt på båten, samtyckte han godhetsfullt
att fara till Canada. Och det var sorg
i hennes hjerta öfver skiljsmessan från
honom, men glädje i hoppet, att han
slutligen skulle komma på en god väg.
— Gud välsigne dig, bäste Tip! Blif
ej för stolt för att komma och helsa på
oss, när du gjort lycka.
— Allt rätt! sade Tip och for.
Men icke till Canada; i sjelfva verket ej
längre än till Liverpool. Sedan han
fullbordat resan mellan London och denna
hamn, fann han hos sig en så stark lust
att ge skeppet på båten, att han beslöt
att spatsera hem igen. Som han riktigt
utförde detta beslut, inställde han sig hos
sin syster, innan månaden hade
tillända-lupit, trasig, utan skor och tröttare än
någonsin.
Slutligen, efter ännu ett mellanskof,
hvarunder han innehade Mrs Banghams
tjenstebefattning, fann han en för sig
passande sysselsättning och tillkännagaf det.
— Amy, jag har fått mig en plats.
— Har du det, riktigt och verkligt,
Tip?
— Allt rätt. Det skall gå bra för mig
nu. Du behöfver ej oroa dig för mig
längre, gamla flicka.
— Hvad är det då, Tip?
— Jo, du känner ju Slings till
utseendet?
— Inte han som de kalla handelsman?
— Just densamme. Han skall ut om
Måndag och tar mig med sig.
— Hvad handlar han med, Tip?
— Med hästar. Allt rätt. Det skall
gå bra för mig nu, Amy.
Hon förlorade honom ur sigte för
några månader och hade blott en gång
under denna tid underrättelser från honom.
En hviskning förspordes bland de äldre
medlemmarne, att han hade varit sedd
vid en låtsad auktion i Moorfields, der
han föregifvit sig köpa pläterpjeser för
massivt silfver och betalt dem frikostigt
med banko-noter; men den nådde ej
hennes öron. En afton, dä hon var allena
vid sitt arbete — stående vid fönstret
för att begagna sig af det svaga
dagsljus, som ännu dröjde ofvan murarne —
öppnade han dörren och steg in.
Hon kysste och välkomnade honom,
men fruktade att göra några frågor. Han
såg huru rädd och orolig hon var och
tycktes ledsen.
— Jag är rädd att du blir ond den
här gången, Amy. På min ära, är jag
inte det!
— Jag är ledsen att höra dig säga så,
Tip. Har du kommit tillbaka?
— Jaha — just så.
— Som jag denna gången ej trodde,
att den plats du funnit skulle passa dig,
är jag mindre ledsen och förvånad, än
jag annars skulle ha varit, Tip.
— Ja, men det är ej det värsta.
—1 Icke det värsta?
— Nå, se nu inte så förskräckt ut.
Nej, Amy, inte det värsta. Jag har
kommit tillbaks, ser du; men — se nu inte
så förskräckt ut — jag har kommit
tillbaks på hvad jag kan kalla ett nytt sätt.
Jag är utstruken på volontär-listan. Jag
är nu här bland de reguliera trupperna.
— O, — säg inte att du är. fånge,
Tip! Åh nej, nej, säg inte det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
