Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I klämman, hä? sade rösten. Ni
kommer inte ut före morgonen. Ali, det
är ni, mr Clennam, eller hur?
Det var Tips röst och under det de
stodo och sågo på hvarandra på
fängelsegården, började det regna.
— Ja ni är fast här nu, anmärkte Tip,
ni måste vara klippskare nästa gång.
— Men ni är också inläst, sade Arthur.
— Jo, jag tror nästan det, sade Tip,
sarkastiskt. Ungefär så. Men ej på
samma sätt som ni. Jag tillhör samfundet,
men syster min har den thcorien att vår
guvernör ej bör få nys derom. Jag vet
ej hvarför sjelf.
— Kan jag få något skydd här?
frågade Arthur. Hvad kan jag göra?
— Det bästa är att få tag i Amy,
först och främst, sade Tip, hänskjutande
hvarje svårighet till henne, såsom den
naturligaste utvägen.
— Hellre spatserar jag hela natten —
det är inte så farligt heller — än att
göra henne något besvär.
— Ni behöfver inte göra det, om ni
ej frågar efter att betala för en säng.’
Om ni vill betala, så kan de göra er en
på bordet i Kryp in, under dessa
förhållanden.
Då de gingo öfver gården såg Arthur
upp till fönstret af det rum han nyss
lem-nat, der ett ljus ännu brann.
— Ja, min herre, sade Tip, följande
hans blick. Det är guvernörens. Nu
sitter hon hos honom en timme till och
läser avisan för i går eller något så’nt der;
sen kommer hon ut som en liten ande
och försvinner ljudlöst.
— Jag förstår er ej.
— Guvernör’11 sofver uppe i det der
rummet och hon har ett rum hos
fång-vaktar’ns. Första huset der, sade Tip,
pekande på den port, dit hon hade
dragit sig undan. Första huset,
vindsrummet. Hon betalar dubbelt så mycket för
det som för ett dubbelt så godt utanför.
Men hon är guvernörens hjelp, stackars
goda flicka, både natt och dag.
Under detta samtal kommo de till
krog-etablissementet vid fängelsets öfre sida,
der medlemmarne just nyss hade lemnat
sin sällskapliga aftonklubb. Rummet i
jordvåningen, der den hölls, var just det
ifrågavarande Krypin; den ordförandes
president-tribun, ölkannorna, glasen,
piporna, tobaks-askan och den af
medlem-marnee efterlemnade lukten voro i
samma skick, som när denna trefliga
församling upplöstes. Kryp in hade tvenne af
de egenskaper, som vanligen anses
nödvändiga för grogg — det var nemligen
hett och starkt; men i den tredje
punkten, som fordrar tillräckligt deraf, var
Kryp in bristfälligt ty det var ett riktigt
kyffe till rum.
Den med stället obekante gästen från
den yttre verlden, trodde ganska naturligt
att alla voro fångar — värd, uppassare,
skänkmamsell, kypare, ja, alla. Huruvida
så förhöll sig, kunde man ej så noga
säga; men visst liknade de alla ogräs.
Ljushandlaren i yttre rummet, som tog emot
herrar till inackordering, biträdde vid
sängens bäddande. Han hade varit
skräddare på sin tid och hade hållit en
phae-ton, sade han. Han skröt med att han
tappert stod på samfundets bästa och
hade obestämda och obeskrifliga tankar om,
att marskalken undanhöll en “fond,“ som
borde komma medlemmarne till godo. Han
hängde fast vid sin tro och meddelade
alltid nykomlingar och fremlingar denna
skugglika oförrätt, ehuru han icke, om
det ock gällt hans lif, skulle kunna haf- •
va förklarat hvad för slags fond han
mente, eller hur denna tanke vunnit
insteg i hans själ. Emellertid hade den
öfvertygelsen fullkomligt mognat hos
honom, att hans egen andel af fonden
bestod af tre shilling och nio pence’i
veckan, och att marskalken bedrog honom
på denna summa regelbundet hvarje
Måndag. Hans tjenstaktighet att biträda vid
sängens bäddande, härledde sig
synbarligen endast från hans önskan att meddela
denna kasus; och sedan han lättat sitt
sinne, och tillkännagifvit (som det tycktes
han alltid brukade göra, ehuru det aldrig
kom längre) att han ämnade skrifva ett
bref till tidningarne, för att visa hurudan
karl marskalken var, deltog han i de
öf-rigas blandade konversation. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
