Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIONDE KAPITLET.
/Alla Mamma.
Morgonens ljus hade ej brådtom att
klättra uppför fängelsemurarne och titta
genom Kryp-ins fönster; och när det slut- |j
ligen kom, hade det varit mera
välkommet allena, än i sällskap med en
regnskur. Men dagjemnings-vindarne blåste
ute på hafvet och den opartiske
sydvestaren ville under sitt lopp ej en gång
försumma det inskränkta Marshalsea.
Under det den tjöt uti St. Georges kyrktorn
och hvirflade omkring alla
skorstenshuf-varne i grannskapet, slog den ned all
Southwarks rök i fängelset, samt rusade
ned i eldstäderna hos några morgonfriska
medlemmar, som just uppgjorde sina
eldar, och nästan qväfde dem.
Arthur Clennam skulle hafva känt
föga benägenhet att ligga länge, om också
hans säng stått på ett mera privat ställe
och han haft mindre olägenhet, då man
utskrapade lemningarne af gårdagens eld,
upptände dagens, under samfunds-kitteln,
fyllde detta Spartanska kärl vid pumpen,
sopade samlings-rummet och beströdde
detsamma med sågspån, samt gjorde
flera dylika anordningar. Hjertligt glad att
helsa morgonen, ehuru natten skänkt
honom föga hvila, skyndade han ut, så snart
han kunde urskilja föremålen omkring sig,
och spatserade fram och tillbaka på
gården tvenne långsamma timmar, innan
porten öppnades. Murarne stodo hvarandra
så nära och de vilda molnen rusade
öf-ver dem med en sådan fart, att han
erfor cn känsla, liknande början till
sjösjuka, då han blickade upp mot den
stormiga himmelen. Regnet, som af
vindstö-tarne drefs på snedden, förmörkade den
sidan af mellersta byggningen, hvilken
han besökt förleden afton, men’ lemnade
en smal torr ränna under murens läsida,
der han gick af och an bland skräp af
halm, dam och papper, dropparne från
pumpen och bortkastade öfverlefvor af
gårdagens grönsaker. Det var en så
otreflig anblick af lifvet, som man kunde
föreställa sig.
Icke heller upplifvades den af en enda
skymt af den .lilla varelse, som fört
honom dit. Kanske gled hon ut genom sin
dörr och in genom den, der hennes far
bodde, under det hans ansigte var
bort-vändt derifrån, men han såg henne ej.
Det var för tidigt för hennes bror; att
hafva sett honom en gång, var att hafva
sett tillräckligt för att veta, att han skulle
vara trög att lemna sin säng, hur eländig
den än måtte vara; så att, under det
Arthur Clennam gick fram och tillbaka, var
det mer för framtiden än för ögonblicket,
som han uppgjorde planer att fortsätta
sina upptäckter.
Slutligen öppnades portvaktar-rummet
och fångvaktaren kom ut på trappan,
Under det han gjorde några kam-tag i sitt
hår, samt var färdig att släppa ut
honom. Med en glad känsla af att åter
vara fri, gick han igenom portvaktarens
rum och befann sig åter på den lilla yttre
gården, der han förliden’ afton talat med
brodern.
Man såg redan en mängd personer
komma inströfvande, och det var ej svårt
att i dem igenkänna ställets obeskrifbare
budbärare, commissionärer och
springpojkar. Somliga af dem hade drifvit
omkring i regnet under afvaktan på att
porten skulle öppnas; andra, som passat
bättre på sin tid, kommo just nu och
gingo in med fuktiga brunaktiga
papperspåsar från kryddkrämarens, med bröd,
smörklimpar, ägg, mjölk och dylikt.
Trasigheten hos denna trashankarnes
uppvaktning, fattigdomen af dessa
medellöshetens medellösa tjenare, var verkligen
en syn att beskåda. Sådana luggslitna
rockar och byxor, sådana färglösa
schalar och klädningar, sådana tillplattade
hattar och mössor, sådana stöflor och skor,
sådana paraplyer och käppar, kunde man
ej en gång få se i tras-marknaden. De
buro alla andra mäns och qvinnors
af-lagda kläder; voro hopsatta af stycken
och lappar af annat folks individualitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
