Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liflig bild af sina nedsölade händer, sitt
smutsiga ansigte och sin bedröfliga figur,
som om han ännu setat nedhukad i sin
stol.
Hon kom tillbaka med honom i sin
vanliga enkla drägt och på sitt vanliga
blyga sätt. Hennes läppar voro
lialföpp-na, som om hennes hjerta sloge hårdare
än vanligt.
— Amy, sade hennes onkel, mr
Clen-nam har väntat en stund på dig.
— Jag tog mig den friheten att sända
er ett budskap.
— Jag har emottagit ert budskap, min
herre.
— Går ni till min mor i dag? Jag
förmodar ni ej gör det, ty det är senare
än vanligt.
— Nej, icke i dag, min herre. Jag
behöfs hemma i dag.
— Vill ni tillåta mig att promenera
med er ett stycke, hvarthän ni önskar gå?
Jag kan då få tala med er under det vi
gå, utan att behöfva uppehålla er här och
utan att sjelf göra intrång här.
Hon såg förlägen ut, men svarade;
som han behagade. Han låtsade sig
haf-va förlagt sin käpp för att gifva henne
tid att ordna sängen, besvara siri systers
otåliga knackning på väggen och sakta
säga ett ord till sin onkel. Sedermera
återfann han den och de gingo utför
trappan; först hon, sedan han, under det
onkeln stod stilla uppe vid trappan, tvif*
velsutan förgätande dem, innan de ännu
hunnit ned.
Mr Chripples lärjungar, som vid denna
tid kommo till skolan, upphörde med sin
morgonförlustelse att knuffa hvarandra
med böcker och väskor, för att stirra med
alla de ögon de hade på den fremmande,
som varit och helsat på Smutsige Dick.
De uthärdade under tystnad detta ovan»
liga skådespel, till dess den
hemlighetsfulle fremlingen kommit på säkert afstånd;
då utbröto de i ett högt tjutande, åtföljdt
af stenregn och likaledes beledsagadt af
de mest groteska dansar, samt begrofvo
i alla hänseenden fredspipan under så
många vilda ceremonier, att om mr Cripplehade
varit den krigiskt utmålede chefen för
Cripplewayboo-stammen, kunde de
knappast hafva gjort sin uppfostran större
heder.
Midt under denna hyllning bjöd mr
Arthur Clennam lilla Dorrit sin arm och
hon emottog den.
— Vill ni gå öfver jernbron, sade han,
för att undvika bullret på gatorna?
Lilla Dorrit svarade, om han behagade,
samt vågade straxt derefter uttrycka det
hoppet, att han ej skulle “bry sig om“
mr Cripples gossar, ty hon hade sjelf
erhållit sin uppfostran, sådan den var, i
mr Cripples afton-akademi. Han svarade,
med bästa vilja i verlden, att han af sitt
innersta hjerta förlät mr Cripples gossar.
På detta sätt blef Cripples, fullkomligt
omedvetet, ceremonimästare dem emellan,
och gjorde deras umgänge mera otvunget
än sjelfve sprätten Nash skulle ha
förmått, om de lefvat i hans gyldene dagar,
och han i denna afsigt stigit ur sin med
sex hästar förspända vagn.
Morgonen förblef mulen och gatorna
voro eländigt smutsiga, men det regnade
ej på deras väg till jernbron. Den lilla
varelsen föreföll honom så ung, att det
var ögonblick, då han tänkte på henne,
ja, kanske ock talade till henne, som om
hon varit ett barn. Kanske han syntes
lika gammal i hennes ögon, som hon var
ung i hans.
— Det gjorde mig ledsen att höra er
otur i går afton, min herre, då ni blef
inläst. Det var mycket obehagligt.
— Det gjorde ingenting, svarade han.
Han hade haft en rätt god säng.
— Ah ja! svarade hon hastigt. Hon
trodde att de hade förträffliga sängar på
kaffehuset. Han märkte att kaffehuset
var i hennes ögon ett ståtligt hotel, och
att hon högt uppskattade dess goda rykte.
— Jag tror att det är mycket
kostsamt, sade lilla Dorrit, men min far har
sagt mig, att man kan få riktigt präktiga
middagar der. Och vin, tillade hon blygt.
— Har ni någonsin varit der?
— Nej bevars! Endast i köket för att
hämta varmt vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
