Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Så’na sängar der ä’! ropade Maggy. i
Så’n limonad! Så’na apelsiner! Så’n präk- ;j
tig soppa och vin! Så’n kyckling! Ah, ä’
de icke ett präktigt ställe, att stanna på!
— Och Maggy, stannade der så länge
hon kunde, sade Dorrit, med samma ton
som förut, som om hon berättat en
barnsaga; tonen var ämnad för Maggys öra,
och slutligen när hon ej kunde stanna
der längre, så kom hon ut igen. Som
hon aldrig skulle blifva mer än tio år
gammal, hur länge hon än lefde.
— Hur länge hon än lefde, upprepade
Maggy.
— Och emedan hon var mycket svag;
ja, i sanning så svag, att när hon [-började]-] {+börja-
de]+} skratta, hon ej kunde hejda sig —
som var mycket synd om henne.
Maggy blef hastigt mycket allvarsam.
— Visste hennes mormor ej hvad hon
skulle göra med henne, och var några
år mycket ovänlig emot henne. Med tiden
började Maggy slutligen att bemöda sig
om att bli bättre, att vara mycket
uppmärksam och mycket flitig; småningom
fick hon tillåtelse att gå ut och in, när
hon ville, fortjente tillräckligt för sitt
uppehälle och försörjer sig nu sjelf. Och
det sade lilla Dorrit, i det lion åter slog
Maggys stora händer tillsammans, är
Maggys historia, som Maggy vet!
Ack, Arthur skulle hafva vetat hvad
som felades för att fullkomna denna
historia, om han också icke hört orden:
“lilla mamma;“ om han också icke sett
hur den lilla fina handen smektes; om
han också icke märkt tårarne, som fyllde
de färglösa ögonen, om han ej
förnummit sucken, som hejdade det tölpiga
skrattet. Den smutsiga portgången, der reg-
net och vinden tjöto, der korgen med
smutsig potates stod och väntade på att
blifva upplyftad och ånyo urstjelpt,
tycktes ej längre det eländiga hål det
verkligen var, då han blickade tillbaka på
denna scen vid skenet af dessa ljus. Nej,
aldrig, aldrig!
De voro nära målet för sin promenad
och gingo ur portgången för att hinna
det. För att tillfredsställa Maggy måste
de stanna utanför en kryddkrämares
fönster, nära deras destinationsort, på det
hon måtte få visa sin lärdom. Hon
läste på sitt sätt; utpekade, för det mesta
korrekt, de stora siffrorna i
pris-kuran-terna. Med temligen mycken framgång,
såsom motvigt för alla misstag, stafvade
hon sig också igenom åtskilliga
filantropiska rekommendationer, såsom: Försök
vår Mixtur, Försök vår Familj
e-blank-smörja, Försök vårt orange-smakancle
Pekoe, som i spetsen för Blom-teer,
utmanade sina medtäflare; och åtskilliga
varningar till allmänheten för dåliga
etablissementer och förfalskade varor. Då han
såg hur glädjen spridde ett rosenskimmer
öfver Dorrits ansigte, när Maggy hittade
på det rätta, kände han att han kunde
hafva stått der och gjort kryddkrämarens
fönster till en boklåda till dess regnet
och blåsten tröttnat.
Slutligen kommo de till fängelsegården
och der måste han taga afsked af lilla
Dorrit. Hon såg alltid liten ut, men
förekom honom mindre än någonsin, när han
såg den lilla modren med sitt stora barn
försvinna i Marhalseas portstuga.
Dörren till buren öppnades och då den
lilla fogeln, som uppväxt i fångenskap,
tamt sväfvat in, såg han den åter slutas;
sedan gick också han bort.
TIONDE KAPITLET.
Innehållande Styrelse-vetenékapcn.
Omsveps-expcditionen var (som hvar och
en redan känner) Styrelsens vigtigaste
departement. Inga allmänna
angelägenheter, af hvad slag som helst, kunde
möjligen handhafvas, utan Omsveps-expedi-
tionens medgifvande. Den hade sin hand
i den största allmänna pastej så väl som
i den minsta allmänna tårta. *) Det var
*) Ett engelskt ordspråk.
Öfv. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
