- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
73

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var ej utan tillsats af smuts, och både
hans hy och hans hull, vittnade om ett
illa försedt skalferi. Han presenterade en
grågul fysionomi, då han nu tog ur
korken, och höll flaskan för mr Clennams näsa.

— Var så god och lemna detta
visitkort åt mr Titus Barnade, och säg, att
jag nyss har råkat unge mr Barnade,
som rådde mig att göra ett besök här.

Betjenten, som hade lika många stora
knappar med Barnadeska vapnet, som om
han varit familjens kassakista, och i sina
igenknäppta fickor burit silfver-servisen
och juvelerna, blickade en stund
fundersamt på kortet och sade sedan, “stig in.“
Det behöfdes verkligen någon urskiljning
att göra detta, utan att stöta emot den
halföppna salsdörren och sedan, under
den derpå följande sinnesförvisningen och
fysiska förmörkelsen, undvika att tumla
utför kökstrappan. Men den fremmande
lyckades dock komma oskadd på
dörrmattan.

Som betjenten fortfarande sade “stig
in“ följde den fremmande honom. Vid
nästa dörr tycktes han framräcka en
annan flaska och urtaga ännu en kork.
Denna andra flaska förekom fylld med
sammanpackade matvaror och extrakt af
diskvatten. Efter en skärmytsling i den
trånga genomgången, förorsakad deraf, att då
betjenten förtröstansfullt öppnade dörren
till en bedröflig matsal, han öfverraskades
af att finna någon der, livarpå han, helt
förvirrad, sköt ut den fremmande, som
instängdes i ett litet qvaft rum, under
af-vaktan på företräde. Der hade han
tillfälle att njuta af båda flaskorna, på
samma gång som han blickade ut på en låg,
mörk mur, tre fot derifrån, hvilken
borttog all utsigt, och funderade på hur
många medlemmar af familjen Barnade
årligen räknades på mortalitets-listorna, då
de af eget fritt val kunde lefva i dylika
nästen.

Mr Barnade tog emot. Ville han vara
så god och stiga uppför trappan? Han
ville och gjorde så, samt fann i förmaket
mr Barnade sjelf, som med benet på en
hvilsoffa var en fullkomlig bild och
framställning af huru, det icke skulle göras.

Mr Barnade mindes bättre tider, då
fäderneslandet ej var så sparsamt och då
Omsveps-expeditionen hölls i större
vördnad. Han lindade och lindade sin hvita
halsduk omkring halsen, på samma sätt
som han lindade papper och band
omkring landets hals. Hans krage och
manschetter generade honom sjelf, hans röst
och sätt, generade andra, lian hade en
stor urkedja och berlocker, rock och väst
hopknäppta, så att de besvärade honom,
lätt åtsittande pantalonger och styfva
stöf-lor. Hans utseende var alltigenom
ståtligt, massift, öfverväldigande och
opraktiskt. Han såg ut som om han hela sitt
lif igenom setat för ett porträtt af sir
Thomas Lawrence.

— Mr Clennam, sade mr Barnade. Var
så god och sitt ner.

Mr Clennam var så god och satte sig.

— Ni har sökt mig, tror jag, i
Omsveps-expeditionen, sade mr Barnade med
en släpande tonvigt på hvarje stafvelse,
så att det lät som ett tjugufemstafvigt [ord.

— Jag har tagit mig den friheten.

Mr Barnade böjde högtidligt på huf-

vudet som ville han säga: “jag nekar ej
till att det var en frihet; tag er ännu den
friheten att fortsätta och låt mig veta ert
ärende.11

— Tillåt mig nämna, att jag varit
bosatt i China några år, är således helt och
hållet fremling här hemma och har ej
något personligt intresse i förfrågningar,
som jag önskade göra.

Mr Barnade slog sakta med fingrarne
på bordet och, liksom han nu hade setat
för att bli porträtterad af en ny,
fremmande artist, tycktes han säga åt sin
gäst: “om ni vill vara så god och taga
af mig med min nuvarande förnäma min,
skall jag bli er mycket förbunden.

— Jag har i Marshalsea-fängelset
träffat en gäldenär, vid namn Dorrit, som
varit der många år. Jag önskar
undersöka hans invecklade affärer för att se
om det är möjligt, efter en sådan lång
tidrymd, förbättra hans sorgliga
belägenhet. Man har nämnt för mig mr Titus
såsom utöfvande mycket inflytande på hans
kreditorer. Är jag riktigt underrättad?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free