Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Stå ej der, Doyce, och vänd på
ert glasögonsfordral, utropade mr
Mea-gles, utan säg mr Clennam hvad ni
omtalade för mig.
— Utan tvifvel handterade man mig,
sade uppfinnaren, som om jag förbrutit
mig på något sätt. I de olika byråer,
der jag länge måste vänta förgäfvcs, blef
jag alltid behandlad, i mer eller mindre
mån, som om jag varit skyldig till en
stor förbrytelse. Jag har ofta funnit det
nödvändigt, för att uppehålla modet, att
tänka det jag verkligen ej gjort något,
som kunde skaffa mig en plats i
New-gate’s *) kalender, men endast önskade
till-vägabringa en stor besparing och
förbättring.
— Så der, ja! sade mr Meagles. Döm
nu om jag öfverdrifver saken! Nu skall
ni kunna tro mig, när jag berättat er
resten.
Efter detta preludium gick mr Meagles
igenom hela berättelsen; den gamla
vanliga berättelsen, som blifvit tröttsam; den
alldagliga berättelsen, som vi all kunna
utantill. Huru efW gränslösa
uppvaktningar och skrifvexlingar, oändliga
näsvisheter, bevis på okunnighet och
förolämpningar, de ädle lorderna uppsatte en
handling, numro tretusen fyrahundrade och
sjuttiotvå, som tillät den brottslige att
göra åtskilliga försök med sin uppfinning
på egen bekostnad. Huru dessa försök
gjordes i närvaro af en kommitté af sex
personer, hvaraf tvenne ålderstigna
medlemmar för döfva för att höra dem, en
annan ålderstigen medlem för lam att
komma tillräckligt nära och den siste
ålderstigne medlemmen för fårskallig att
begripa något deraf. Huru flera år
för-flöto som medförde vidare näsvisheter,
okunnighet och förolämpningar. Huru de
ädle lorderna sedan affattade en handling,
numro femtusen ett hundrade och tre,
medelst hvilke* de hänskjöto saken till
Om-sveps-expeditionen. Huru
Omsveps-expe-ditionen i tidernas lopp upptogo saken, som
om den varit splitter ny sedan gårdagen, ne
sak, hvarom de aldrig hört talas; tillkrång-
*) Ett fängelse i London.
lade, förvredo, förvrängde, borttrasslade
den. Huru näsvisheterna, okunnigheten och
förolämpningarne gingo igenom
multiplikationstabellen. Huru man hänsköt
bedömandet af uppfinningen till tre Barnadar och en
Stiltstalking, som ej förstodo det ringaste
deraf; som ledsnade dervid och
inrapporterade fysiska omöjligheter derom. Huru
Omsveps-expeditionen i en handling, numro
åttatusen sjuhundrade och fyratio, “ej såg
något skäl att tillintetgöra det beslut, som
de ädle lorderna fattat.« Huru
Omsveps-expeditionen, sedan den blifvit påmind
om, att de ädle lorderna ej iattat något
beslut, lade saken å sido. Huru det
varit en slutlig sammankomst med
Omsveps-expeditionens hufvud just denna morgon
och huru detta bronshufvud hade talat
och, på det hela tager, i betraktande af
alla omständigheter och granskande saken
från åtskilliga synpunkter, varit af den
tanken, att man måste göra ett af de två:
det vill säga, endera lemna den för alltid
eller börja om på nytt.
— Ilvarpå, sade mr Meagles, jag, som
en praktisk man, der, i deras närvaro,
fattade Doyce i kragen och sade honom,
att det var ganska tydligt för mig, att
han var en eländig skälm, en förb—d
orostiftare, som störde regeringens lugn,
samt förde honom bort med mig. Jag
ledde honom vid kragen ut till
expeditionens port, på det sjelfve portvaktaren
skulle få veta, att jag var en praktisk
man, som värderade den officiella
uppskattningen af dylika personer; och här
äro vi nu!
Om den skämtsamme unge Barnade
varit der, hade han visst helt uppriktigt
sagt dem, att Omsveps-expeditionen
fullbordat sina åligganden. Att allt hvad
Barnadarne hade att göra, var att hålla
sig fast vid nationalskeppet så länge de
kunde. Att försöka att putsa, att lätta
eller att rengöra skeppet, skulle vara att
bli nedstörtad derifrån; att de kunde
endast störtas en gång och att om skeppet
ginge till bottnen, under det de ännu höllo
sig fast dervid, så vore det skeppets
ensak, men ej deras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
