Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bar sitt öde, så tåligt man kunde begära;
men nog var det temligen hårdt. Det
hände så sällan att någon behöfde honom,
det var ett sådant undantags-fall, då hans
förmåga anlitades, att hans omtöcknade
sinne ej kunde begripa hur det kom till.
Han tog derföre dagen som den kom;
tumlade in i alla slags svårigheter och
tumlade ur dem igen; men erhöll en hel
hop blånader genom att sålunda tumla
igenom lifvet.
— Det ä’ inte för det han inte hör
efter arbete, det ä’ då säkert, sade mrs
Plornish, i det hon drog upp ögonbrynen
och mellan jerngallret framför eldstaden
tycktes söka lösningen af detta problem,
inte heller för att han inte arbetar på’et,
då han kan få’et. Ingen har nå’nsin hört
min man klaga öfver arbete.
På ett eller annat sätt var detta ett
vanligt missöde i Blödande Iljertats gård.
Tid efter annan hörde man pathetiska
klagovisor öfver att det var ondt efter
arbetsfolk — hvilket visst folk tycktes
taga mycket illa upp, alldeles som om de
haft företrädesrättighet till arbete på sina
egna vilkor — men Blödande Hjertats
gård, ehuru en så villig gård som någon
i Stor-Brittanien, var ej i bättre
omständigheter för det. Den gamla ädla
familjen Barnnade hade alltför länge varit
upptagen af sin egen stora princip för att
göra några forskningar i saken; och
saken hade, i sanning, ingenting att göra
med deras bemödanden att öfverträffa alla
andra gamla ädla familjer, undantagande
Stilstalkings.
Under det mrs Plornish talade i dessa
ordalag om sin frånvarande herre och
man, återvände denne herre. En trettio
års man med släta kinder, frisk färg, röda
polisonger, långa ben, krokiga knän,
menlös fysionomi, flanneljacka, och nedstänkt
af murbruk.
— Det är Plornish, min herre.
— Jag har kommit, sade Clennam, i
det han steg upp, för att anhålla om en
stunds samtal med er, angående familjen
Dorrit.
Plornish såg misstänksam ut. Trodde
sig hafva väderkorn af en kreditor. Sade:
— Jaså! Godt. Visste ej hvad
upplysningar han kunde gifva en herre,
angående denna familj. Hvad skulle det
vara fråga om, då?
— Jag känner er bättre, än ni
förmodar, sade Clennam, leende.
Plornish anmärkte, utan att småle:
— Och ändå hade han ej den förmån
att känna denne herrn.
— Nej, sade Arthur, men jag har
underrättelser om edra vänliga tjenster ur
andra hand, men från bästa källa. Från
lilla Dorrit. — Jag menar, fortfor han,
rättande sig sjelf, miss Dorrit.
— Mr Clennam, är det så? Oh, jag
har hört talas om er, min herre.
— Och jag om er, sade Arthur.
— Var så god och sitt ner, min herre,
ni är mycket välkommen. — Nå, ja, sade
Plornish, i det han tog en stol och
upplyfte ett af de äldre barnen på sitt knä,
för att hafva det moraliska stödet att tala
med en fremmande öfver dess hufvud.
Jag har sjelf varit på galen sida om
bommen och på det sättet gjort miss Dorrits
bekantskap. Hustru min och jag, vi ä’
mycket bekanta med miss Dorrit.
— Intima, utropade mrs Plornish. Hon
var verkligen så stolt öfver denna
bekantskap, att hon uppväckt någon
bitterhet i gårdsboernas sinnen genom att
förstora till ett ofantligt belopp den summa,
för hvilken miss Dorrits far blifvit
gäld-bunden. De blödande hjertorna
härmades öfver, att hon gjorde anspråk på att
känna så utmärkta personer.
— Det var med hennes far, som jag
först blef bekant. Och då jag blef
bekant med honom, ser ni pä — så blef
jag också bekant med henne, sade
Plor-nish, något taotologiskt.
-— Jag förstår.
— Jo! Det är ett sätt, det! Det är
riktigt fint, det! Det är en verklig
gentleman, det, som har gått i frö i
Marshal-sea-fängelset! Hvad, ni vet kanske inte,
sade Plornish, i det han sänkte rösten och
talade med en förvänd beundran om hvad
han bordt önska eller förakta, ni vet
kanske inte, att miss Dorrit och hennes
syster törs inte låta honom veta, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
