- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
111

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon fruktade att han klandrade henne
i sitt sinne, för att hon sålunda uppgjorde
planer att hjelpa dem, tänka för dem,
vaka öfver dem, utan deras kännedom
eller tacksamhet; ja, kanske äfven med
förebråelser för förmodad försumlighet.
Men hvad han verkligen tänkte på, var
den späda varelsen med sin starka vilja,
de tunna slitna skorna, den otillräckliga
klädseln och förevändningen, att hon
ämnade roa och förströ sig. Hennes far
trodde ej att det var någon stor
bjudning — lian kunde dock verkligen
förmoda det. Och hon blickade ett
ögonblick på den schal hon bar.

— Det är den första natt, som jag
någonsin varit hemifrån, sade lilla
Dorrit. Och London ser så stort, så ödsligt
och så vildt ut. I Dorrits ögon var det
något förskräckligt i denna stora stad,
öfver hvilken den nattsvarta himmeln
hvälfde _ sig; en rysning genomfor henne,
då hon sade dessa ord.

— Men det är ej för detta, sade hon
med sin stilla ansträngning, som jag
kommer och besvärar er, min herre. Första
orsaken hvarföre jag gick hemifrån var;
att min syster fått en vän, ett
fruntimmer, som hon talat mycket om och
hvar-öfver jag känt mig litet orolig. Och då
jag var ute gick jag med flit åt det
hållet ni bodde, och när jag såg ett ljus i
fönstret. . .

Icke för första gången. Nej, icke för
första gången. I lilla Dorrits ögon hade
ljuset i detta fönster varit en aflägsen
stjerna många andra nätter än denna.
Trött och orolig, hade hon gjort många
omvägar för att blicka ditupp och tänka
på den mörke, allvarsamme herrn, som
kom så långt, långt ifrån och som talat
till henne som vän och beskyddare.

— Det var tre saker, sade lilla
Dorrit, som jag gerna ville säga er, om ni
var allena och jag fick komma upp. Först
hvad jag har försökt att säga, men
aldrig kan — aldrig skall...

— Tyst, tyst! Det är ju omtaladt och
nfslutadt. Låt oss öfvergå till det andra,
sade Clennam småleende, för att bortjaga
hennes rörelse, under det han uppfriskade

elden och satte vin, kaka och frukt på
bordet framför henne.

— Jag tror, sade lilla Dorrit, — det
är den andra saken, min herre — jag
tror, att mrs Clennam fått reda på min
hemlighet och måste veta livarifrån jag
kommer och hvart jag går. Jag menar,
hvar jag bor.

— Verkligen? återtog Clennam, hastigt.
Efter något betänkade, frågade han
hvarföre hon trodde det.

— Jag tror, sade lilla Dorrit, att mr
Flintwinch spionerat på mig.

— Och hvarföre, frågade Clennam,
under det han blickade på elden och
sammandrog ögonbrynen, hvarföre trodde hon
det?

—’ Jag har mött honom två gånger.
Båda gångerna hemomkring. Båda
gångerna på qvällen, när jag gick hem.
Båda gångerna tyckte jag (ehuru jag visst
kan misstaga mig) att det knappt såg ut
som om han mött mig händelsevis.

— Sade han något?

— Nej; han nickade endast och lade
hufvudet på ena sidan.

— F-n ta’ hans hufvud! tänkte
Clennam, som ännu såg i elden; det är alltid
på ena sidan.

Han ryckte sig sjelf ur sina tankar för
att öfvertala henne att föra något vin till
sina läppar, att smaka på något — det
var mycket svårt, ty hon var så blyg
och skygg — och sade derpå,
återfallande i sina funderingar:

— Ar min mor förändrad emot er?

— Nej, icke det minsta. Hon är
alldeles densamma. Jag undrar om jag bör
berätta henne min historia. Jag undrar
om jag skulle — jo g menar om ni skulle
tycka om att. jag gjorde det. Jag undrar,
sade lilla Dorrit, i det hon såg på honom
på ett bönfallande sätt, men småningom
nedslog ögonen, då han betraktade
hen-henne, om ni ville råda mig hvag jag
bör göra.

— Lilla Dorrit, sade Clennam, och
detta uttryck hade redan börjat att för
dem begge innebära hundrade ömma ord,
allt efter den ton eller sammanställning,
hvarmed det yttrades; gör ingenting. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free