- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
172

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ma en att .älska dem öfverallt; hon
be-höfver animeras i mer än ett hänseende.

— Sannt, sade mr Sparkler, animeras.

— Tyst då, Edmund! Din vana att
afbryta och utan att ha det aldraminsta
att säga, kan verkligen göra en förryckt.
Det måste jag vänja dig af med. Men
vi talte om Amy — min stackars lilla
unge höll så innerligt af pappa, och har
säkert sörjt obegripligt öfver hans förlust,
och tagit sig mycket nära. Det har jag
med gjort. Jag har kännt det
förskräckligt djupt. Men säkert har Amy kännt
det ännu mer, efter som hon var på stället
hela tiden och var tillsammans med vår
stackars älskade pappa till det sista —
hvilket jag olyckligtvis icke var.

Här afbröt sig Fanny för att gråta,
och säga:

— Kära, kära, älskade pappa! Hvilken
sann gentleman han var! hvilken kontrast
till stackars farbror!

— Från verkningarne af denna svåra
tid fortfor hon, måste det kära lilla
barnet väckas upp. Hon behöfver hemta sig
efter det långvariga vakandet vid Edvards
sjuksäng,. —• hvilket ej ännu är förbi,
som till och med kan fortfara länge ännu,
och som emellertid är bra långsamt för
oss allesamman, emedan det ej kan bli
någon ordning i pappas affärer så länge
han är borta. Som emellertid lyckligtvis
hans papper, som han lemnade hos sin
agent när han sista gången genom en Guds
skickelse kom till England, allesammans
äro som han dä lemnade dem, förseglade
och inlästa, är allt så ordentligt att det
kan vara tills min bror tillfrisknat i
Sicilien och är stark nog att resa hem, för
att träffa de anstalter som äro af nöden.

— Han kunde aldrig fått en bättre
sköterska att göra honom frisk, var mr
Spar-kler nog djerf att anmärka.

— För sällsynthetens skull kan jag en
gång hålla med dig, svarade hans hustru,
i det hon schackmatt vände sina ögon åt
honom (vanligtvis talade hon så, som om
hon adresserade sig till möblemanget), och
upprepa dina ord. Ja, han kunde ej fått
en bättre sköterska att göra honom frisk.
Det händer ibland att mitt kära barn är

litet tröttsamt, för den som är af ett
verksammare temperament; men som
sjuksköterska är hon fullkomligheten sjelf.
Bästa, kära Amy!

Mr Sparkler, som blifvit djerf af den
sista framgången, anmärkte:

— Han har haft ett långt nappatag,
Edvard, ta’ mej f-n har han icke det,
min vän!

— Om nappatag, svarade mrs
Spar-kler, är en slang-term för sjukdom, så
har han det visst. I motsatt fall kan jag
icke veta hvad jag skall svara på det
barbariska språk du adresserar till Edvards
syster. Att han fick Malaria-feber
någonstans — antingen för det han reste dag
och natt till Rom, dit han ändå kom för
sent att träffa pappa före hans död —
eller af någon annan okänd anledning —
är otvifvelaktigt, — i fall det är det du
menar. Lika sannt är, att hans oroliga
och oordentliga lif har gjort honom föga
skicklig att motstå den.

Mr Sparkler ansåg att det ungefär
kunde jemföras med när någon af kamraterna
i West-Indien fingo gula febern.

Mrs Sparkler tillslöt ögonen, och
tycktes alls icke vilja ha något att beställa,
hvarken med kamraterna eller West-Indien
eller gula febern.

— Således, fortfor hon, sedan hon åter
slagit upp ögonen, således behöfver Amy
animeras efter allt hvad hon uthärdat
under dessa långa och tråkiga veckor.
Framför allt behöfver hon animeras till att
glömma en viss fallenhet för nedstämdhet,
som jag mer än väl vet bor på botten af
hennes hjerta. Fråga mig icke hv:td det
är, Edmund, för jag kan icke säga det.

— Har aldrig tänkt, mitt hjerta, sade
mr Sparkler.

— Således har jag mycket att göra
med mitt kära lilla barn, fortfor mrs
Spar-kler, och kan icke få henne hit för snart.
Kära förträffliga lilla myra! — Hvad
angår uppgörandet af kära pappas affärer,
är mitt intresse derför föga egoistiskt.
Pappa visade sig mycket ädelmodig när jag
gifte mig, och jag har föga eller intet att
vänta. Blott han icke lemnat efter sig
något testamente, innehållande ett legat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free