Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na allt mer och mer. Det fanns en
annan, en besynnerlig känsla i hans eget
bjerta, som blef allt mäktigare. I hans
gensträfvighet att ej vilja tro det hon
älskade någon; i hans önskan att få denna
fråga afgjord; i det medvetande han haft,
att det skulle vara ädelt att understödja
hennes kärlek; var det ej i allt detta
något hos honom, som han måste kufva
och nedtysta, så fort det höjde sin röst?
Hade han någonsin sagt sig, att han ej
måste tänka på att hon skulle kunna älska
honom, att han ej borde begagna sig af
hennes tacksamhet för honom, att han
måste låta sin erfarenhet lända sig till
varning och efterrättelse; att han måste
anse alla dylika ungdomliga
förhoppningar hafva försvunnit, liksom hans väns
döda dotter; att han alltid måste
ihågkom-ma att han var för gammal, för sorgsen.
Han hade kysst henne, då han
upplyfte henne från marken, den dagen då
hon blifvit så helt och hållet bortglömd.
Alldeles som han skulle hafva kysst
henne, om hon ej varit sanslös? Var det
ingen skillnad? Mörkret öfverraskade
honom, ännu sysselsatt med dessa tankar.
Då öppnades dörren och mr och mrs
Plornish visade sig. De medförde en
.korg, fylld med ett urval-af det slags
varor, som sälja sig så fort, och likväl
ge så föga inkomst. Mrs Plornish var
rörd ända till tårar. Mr Plornish
grymtade vänligt och sade, på sitt filosofiska,
men föga begripliga sätt, att det ibland
går uppför, ser ni, och ibland nedför.
Det är förgäfves att fråga hvarföre det
går uppför, eller hvarför nedför. Det
går i alla fall, som ni vet. Han hade
hört utgifvas för sanning, att eftersom
jorden gick rundt omkring, ty rundt
omkring går den bestämdt, så kunde äfven
den bästa gentleman svänga omkring och
komma på hufvudot och håret flyga ut
i hvad ni kallar Rymden. Mycket bra.
Hvad mr Plornish sade var mycket bra.
Denne gentlemans hufvud skulle lyftas
upp igen, då hans tur kom, och hans hår
skulle bli slätt igen, och mycket bra då!
Det har redan blifvit förmält att mrs
Plornish, som ej var filosofisk, grät. Vi-
dare följde deraf att mrs Plornish ej var
filosofisk: att hon kunde tala begripligt.
Antingen det härrörde från hennes
mildare känslor, eller hennes köns lifliga
uppfattningsförmåga, nog af, mrs Plornish
visade sin förmåga att tala begripligt, just
i det ämne, som sysselsatte Arthurs tankar.
— Ni skulle knappast kunna tro, huru
far talat om er, sade hon; han har blifvit
rigtigt sjuk af er olycka. Den har
alldeles förtagit hans röst. Ni vet huru
präktigt han kunde sjunga; men han
kunde ej få ut en enda ton, då han skulle
sjunga för barnen; om ni vill tro mig
eller inte! Under det hon talade, runkade
hon på hufvudet, torkade sina ögon och
såg sig omkring i rummet. Och hvad
mr Baptist tänker företaga sig, fortfor
mrs Plornish, när han får veta detta, det
begriper jag inte. Han skulle hafva
varit här långt förut, det kan ni vara säker
på, men han har rest bort för edra
affärers skull. Den ståndaktighet han visar
i denna sak, och aldrig ger sig någon ro,
det — det verkligen; sade mrs Plornish,
slutande på det italienska sättet, såsom
jag säger till honom, Mooshattoniska
pa-drona.
Ehuru ej fåfäng, kände likväl mrs
Plornish att hon uttalat denna toskanska
mening med serdeles elegans. Mrs Plornish
kunde ej dölja sin förtjusning öfver
hennes linguistiska förmåga.
Men min tanke är, mr Clennam,
fortfor den beskedliga qvinnan, att vi alltid
hafva något att vara tacksamma för, och
det är jag öfvertygad om att ni sjelf
medger. När jag talar i detta rum, är det
ej svårt att veta hvad det nu är. I
sanning, ni bör väl vara tacksam för att inte
miss Dorrit är här och ser er.
Hon betraktade Arthur, åtminstone
tyckte han det, med ett eget uttryck i sitt
ansigte.
— Det är verkligen att vara tacksam
för, upprepade mrs Plornish, att miss
Dorrit är långt borta. Jag hoppas att hon
aldrig måtte få (veta det. Om hon hade
varit här och sett de — så tror jag
bestämdt att åsynen af er, mrs Plornish
upprepade dessa ord — så tror jag be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
