Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag hoppas af hela mitt hjerta,
utropade Arthur, att Pancks måtte komma
snart igen, ty denne mannens närvaro
förpestar rummet.
— Jaså! Men han trifves här och
öf-verallt, svarade Rigaud, med en fröjdfull
blick och en knäppning med fingrarne.
Det har han alltid gjort; det skall han
alltid göra. Utsträckande sig på de tre
enda stolarne i rummet, utom den som
Clennam innehade, sjöng han, slående sig
för bröstet, såsom den artige personen i
sången:
“Hvem går på denna väg så sent?
Följeslagare åt la Majolaine;
Hvem går på denna väg så sent?
Alltid så glad!“
Sjung refrainen, svin! Du kunde en
gång sjunga den, i ett annat fängelse.
Sjung den! Eller, vid alla helgon som
blifvit stenade, blir jag vred; och då vore
det bättre för vissa personer, som ännu
ej äro döda, om de blifvit stenade med
dem!
„ Af alla kungens riddare han den bästa är,
Följeslagare åt la Majolaine!
Af alla kungens riddare han den bästa är,
Alltid glad!“
Dels i följd af hans gamla vana vid
underdånighet, dels emedan, om han icke
biföll Rigauds begäran, hans välgörare
kunde lida derför, och dels emedan han lika
gerna gjorde det som någonting annat,
sjöng Cavalletto denna gång refrainen.
Rigaud skrattade och började åter röka med
till hälften slutna ögon.
Annu en qvart förflöt, innan mr Pancks’
steg hördes i trappan; för Clennam
tycktes denna qvart vara en hel evighet. Man
hörde steg af tvenne personer, och då
Cavalletto öppnade dörren, insläppte han
mr Pancks och mr Flintwinch. Den
sed-nare var ej förr synlig än Rigaud rusade
upp och häftigt omfamnade honom.
— Huru befinner ni er, herre? sade
mr Flintwinch, så snart han kunde
befria sig ur omfamningen, hvilket han
gjorde med mycket liten ceremoni. Nej, jag
tackar, jag behöfver inte mer. Detta sades
för att afböja ett nytt utbrott af
tillgif-venhet från hans återfunne vän. Nå väl,
Arthur. Kommer ni ihåg allt hvad jag
sade er, alla mina varningar. Det har
slagit in, ser ni.
Han var lika lugn som vanligt och
nickade med hufvudet, på ett moraliserande
sätt, under det han såg sig omkring i
rummet.
— Och detta är Marshalsea’s
gäldstu-ga! sade han. Ha! Ni har fört edra varor
till dålig marknad, Arthur.
Om Arthur hade tålamod, så var detta
en sak som alldeles fattades Rigaud. Han
tog sin lille Flintwinch vid rockskörtet
och ropade:
— F-n tage marknad och får och
fåraherden! Nå! Gif mig nu svar på mitt
bref.
—■ Om ni skulle kunna hafva tålamod
ännu ett ögonblick, svarade mr Flintwinch,
jag vill först lemna mr Arthur en liten
biljett som jag har till honom. Han
gjorde det. Den var från hans mor och
innehöll blott dessa ord:
“Jag hoppas det är nog att du
ruinerat dig sjelf, Var nöjd utan att
förorsaka flera olyckor. Jeremiah Flintwinch
är min budbärare och representant. Din
tillgifna M. C.“
Clennam läste biljetten två gånger,
under tystnad, derefter slet han den i
stycken. Rigaud hade under tiden stigit upp
på en stol’ och satte sig på ryggstödet
och fotterna på stolsätet.
— Fram nu, Beau Flintwinch, sade
han, sedan han betraktat biljettens
förstöring, med svaret på mitt bref!
— Mrs Clennam skref det ej, mr
Blan-dois, emedan hennes händer voro stela,
och hon tänkte att hon kunde lika väl
sända det mundtligen genom mig! Mr
Flintwinch sade detta ovilligt och vresigt.
Hon skickade sin helsning och säger att
hon ej precist kan kalla er obillig, och
att hon samtycker. Men att besöket, då
allt skall afgöras, ej blir förr än i dag
åtta dagar, såsom ni sjelf bestämt.
Monsieur Rigaud utbrast i ett gapskratt,
nedsteg sedan från sin thron och sade:
— Godt! Jag skall gå att söka ut ett
hotell åt mig! Men hans blickar föllo på
Cavalletto, som ännu var qvar på sin post.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
