Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle kunnat urskilja dem uppå, var, att den ene bar
jagtkläder samt en bössa kastad öfver axeln, och att
hans gång var hastigare, hans blick oroligare; han kom
ifrån prestgårdens sida. Den andre åter ifrån bruket.
Vår jägare anlände först till det lilla huset, stadnade
der ett ögonblick och lyssnade; men då han ingenting
hörde, mumlade han:
— Godt, jag har kommit i rättan tid.
Han fortsatte derefter sin vandring några famnar,
— då ljudet af den andre unge mannens steg nådde
hans öron, — hvarvid han stadnade, och uppspände
hanen på sin bössa. — Sorglöst hvisslande på en
bekant melodi, ankom nu den andre till det ställe der
den förste stod, och, då han märkte att någon stängde
vägen, frågade han:
— Hvem der?
Aflossandet af ett skott, som sträckte frågaren
liflös till marken, utgjorde svaret; men i detsamma
hördes ett ångestskri af en qvinnoröst. Månen belyste
scenen; mördaren stod med hotande blick och upprätt
ställning, spejande efter ljudet. Endast stormens tjut
och vattnets brus afbröt lystnaden.
— Säkert, — tänkte han, — var detta ett skrän
af någon roffogel, som skotte skrämde ur sitt näste,
och min upprörda inbillning tog för en menniskoröst.
— Han lutade sig nu ned öfver liket, hvars rock och
hatt han aftog, iklädde detsamma sina egna kläder, och
slungade den mördades liflösa kropp ned i vattenfallet.
Han påtog sig derefter den dödes kläder, och yttrade
för sig sjelf, halfhögt, med hånfull ton:
— Hvem skulle nu kunna säga hvilken af oss
som sofver der nere i djupet?
— Jag! — ljöd en röst bakom honom och en
hand föll på hans axel, hvarvid han spratt till och
bleknande vände sig om.
Framför honom stod en man af medelmåttig längd.
Månen belyste hans drag, — och mördaren utropade;
— Grefve Gratton!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
