Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femton år sednare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I samma lilla rum, der vi först sågo Alva, är nu
allt förändrade Fältsängen har försvunnit* och en ut*
dragssoffa har intagit dess ställe. Oen sjuka ligger på
en mjuk och beqväm bädd, och dessutom finnas der
sex stolar, ett bord samt en dragkista. En munter
brasa brinner i kakelugnen och ett tjockt ljus i en
messingsstake står på bordet. Alva sitter framför [-delta-] {+del-
ta+} och syr med mycken ifver. På en stol bredvid den
sjuka har den unge mannen tagit plats.
— Hur befinner ni er i afton, fru Holm?
— Betydligt bättre, herr Ernst. Jag kan aldrig
med oid till er tolka min djupa erkänsla för allt hvad
ni gjort för oss, samt för den myckna godhet ni visat,
genom alt förskaffa mig läkarevärd och all möjlig
be-qvämlighet.
— Men, min fru, ni lofvade mig ju, sist jag var
hår, att icke mera tala med mig derora. Hvad jag
kunnat göra för er, är något som hvilken annan god
menniska i min ställning gerna skulle hafva gjort, och
förtjenar icke alt ni vidare sysselsätter er dermed. Låt
oss derföre tala om något annat. Jag reser i morgon
från hufvudsladen och kommer nu för alt säga er
farväl; men, på det ni icke måtte sakna arbete och
understöd, i fall så behöfs, har jag vidtalat ett fruntim-
mer af mina bekanta, som lofval alt lemna Alva
sysselsättning. Här är hennes adress, — sade Ernst och
steg upp, gifvande ett kort åt Alva.
Flickan lyfte mot honom sina stora, mörka, själ-
fulla ögon, yttrande:
— Ni öfvergifver oss således, herr Ernst? Hvad
det blir tomt och ledsamt efter er!
— Men, Alva, du har ju endast sett mig tre
gånger. o
— Ah, jag har sett er alla dagar; ty jag har
beständigt länkt på er; och ber hvarje dag lill Gud för
er, som varit så god emot mamma . . .
— Nå väl, gör detsamma då jag är borta, —
inföll ynglingen, och blickade med beundran in i Alvas
vackra ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
