Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett oförmodadt arf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pligter hon skulle åtaga sig. Hon irrade hela dagarna
ute, och då, antingen svärmade hon om Herman, eller
hängaf hon sig åt en verklig förtviflan. Hennes
älsk-lings-promenad var gångstigen vid vattenfallet, der
många och underliga tankar hvålfde sig i Gerdas förvirrade
själ; men huru djupt man än lider vid sexton år, så
ryggar man tillbaka för att göra slut på silt lif. Om
aftnarna, när Sigrid läste någon enkel bön för henne,
gret Gerda och bad till Gud; dock icke om styrka att
värdigt uppfylla silt kall, ulan om att än en gång få se
Herman, och sedan få dö. Så förflöt tiden till grefve
Ernst Graltons ankomst.
Baronen, som fruktade att hans dotters
besynnerliga lynne skulle falla grefve Ernst och dennes familj
alltför mycket i ögonen, fann nödvändigt att derpå
fästa Gerdas uppmärksamhet. Dagen före deras ankomst
gick han derföre upp till henne.
— Vill du rida ut i dag? — frågade baronen
Gerda, som, med förgråtna ögon och förslördt utseende,
halflåg i en emma.
— Nej, pappa.
Baronen gick fram till dottren, strök lockarna från
pannan, och såg på henne med ett uttryck af oförställd
smärta, sägande:
— Du lofvade ju din far att lyda? Du svor
äfven att ingen skulle ana hvad denna lydnad kostade dig,
och likväl, milt barn, läsa alla det i ditt sätt att vara,
och i ditt förgråtna ansigte. Tro mig, jag har icke
kunnat handla annorlunda; men säg mig rentut, att offret
öfverstiger dina krafter, så skall jag för dig göra
hvad du icke förmår göra för mig: befria dig, genom
att uppoffra mitt lif.
— O pappa, pappa, tala icke så!... Jag lyder ju,
— snyftade Gerda, och kastade sig till fadrens bröst.
— Ja, du lyder; meu i morgon skall ditt sätt att
lyda kanske bringa olycka öfver mig. Alla skola se
huru olycklig du år... bättre då att vi göra ett slut
i dag ...
— Jag lofvar att vara glad, alt le, att se lycklig
De Värnlösa. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
