Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett oförmodadt arf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tnsen gånger om ursäkt, — yttrade pastorn, och
fattade Gerdas hand, den han hårdt tryckte, för att
återkalla henne till besinning, samt förde henne ifrån fönstret.
— Hur är det med dig, älskade Gerda? — frågade
Ernst, böjde sig ned till henne, och såg forskande på
tårarna i de darrande ögonlocken.
I detta ögonblick, då en enda oförsigtig rörelse,
ett enda ord kunde blotta det sanna förhållandet, i detta
vigtiga ögonblick ljödo Alvas ord uti Gerdas själ: ”Jag
skulle i djupet af min själ dölja det sär, hvaraf
mitt hjerta led.” Med en ansträngning, den man
icke kunnat vänta af henne, undertryckte Gerda också nu
sina känslor och svarade:
— Nu är jag bra igen; men det gjorde mycket
ondt.
Ernst qvarstadnade hos sin brud.
Pastorn skyndade ned till Herman, för att hindra
honom ifrån att visa sig.
Med våldsamt klappande hjerta och ångerfull oro
beredde sig Gerda uppå att icke kunna öfverlefva sitt
möte med Herman. Hon kände derföre en stor lättnad
till själen, när pastorn närmade sig och, då ingen gaf
akt pä dem, hviskade:
Han kommer icke upp.”
Denna dag, likasom alla andra, hade ett slut.
Natten sprider sitt mörker öfver och förlänar hvila åt
men-niskans passioner.
Gerda skickade följande morgon, när hon skulle
kläda sig, efter Sigrid, och aflägsnade kammarjungfrun.
— Gud välsigne fru grefvinnan! — helsade Sigrid,
och kysste hjertligt hennes hand.
— Tack, goda Sigrid! Säg mig, har du sett
magister Waldner?
Gerda darrade på rösten vid uttalandet af hans
namn.
Sigrid blickade en stund tigande på Gerda, liksom
hon icke varit säker på huru hon borde handla; men
Gerda, som såg hennes tvekan, fattade att förställning
var af nöden, och tilläde derföre:
— Kära Sigrid, du vet ju huru barnsligt jag höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
