Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Förödmjukelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag ämnade mig dit, men ändrade sedan mitt
beslut, — svarade Gerda, med en ton af retlighet.
— Du ser så upprörd ut... hvad fattas dig?...
har något håndt ?’. .. hvar är Alva?
— Dina spionerande frågor äro odrägliga. Kår
jag då icke vara upprörd eller ledsen, om det faller mig
in, utan alt derföre behöfva bikta för dig? Och får
kanske icke Alva fara bort om hon vill?
Gerda fann en lindring i sin smärta, att bryta ut
i vrede mot mannen.
— Jag nedlåter mig aldrig alt spionera, Gerda;
men som din man eger jag väl rätt till att framställa
en fråga. Du vill icke gifva mig ditt förtroende, låt
oss derföre icke mera lala derom, — yltrade Ernst med
lugn. Men i detsamma han skulle sälla sig föll ögonen
på Gerdas biljett, hvilken han upptog, Gerda
bleknade och med darrande hand läckte hon sig efter
densamma, för att taga den ifrån mannen. Grefven, som
varseblef henues förskräckelse och den häftiga darrning,
som gick genom hennes kropp, då han upptog brefvel,
drog undan banden, hvaruli han höll det, och fästade
en allvarlig blick på sin hustru, yiirande med kall röst:
— Icke så brådtom!
— Men della bref tillhör mig, och jag vill icke
alt du låser det, — utropade Gerda häftigt.
— Du misstager dig!... en hustru har inga hem-,
ligheter för sin man.
Ernsts ansigte bar en prägel af slränghet. Han
närmade sig bordet, der en lampa brann. Gerda
ned-dignade tillintetgjord i en emma. Långsamt, nästan
tvekande, uppvek grefven det lilla brefvet, Genom
Gerdas kropp gick en dödsfrossa; men innan Ernsl kastade
ögonen på innehållet, vände han sig till sin hustru,
sägande:
— Ehuru emellan oss icke råder denna ömhet och
förtroende, som utgöra äktenskapets lycka, finnes det
dock en sak jag af min hustrus hederskänsla fordrar,
och som jag aldrig skulle förlåta, i fall hon glömde
den,... det är: aktningen för mitt ‘namn. Delta
namn, siom hittills burits endast af hederliga qvinnorj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
