Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början af ett allvarsamt äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I och med detsamma ett samhälle eger dylika anstalter,
och hvarje medborgare kontribuerar till dem, hafva vi
gjort allt hvad på oss ankommer.
Grefve Ernst satt ett stycke derifrån, lyssnande på
baronens och Alvas samlal, men ulan alt synas gifva
akt derpå.
Alva såg på baronen med medlidande och svarade:
— Jag vel det, herr baron; men tror likväl, att
att ni nu gör er hårdare än ni verkligen är, för att
afhålla mig ifrån öfverdrift i depenser; ty det är icke
möjligt alt tänka så..,. Huru rysligt grym vore icke
en dylik föresats. Ni möter t. ex. på en promenad ett
utsvultet barn, som emot er sträcker sina händer och
ber om en skärf.... Nå vål, rår detia barn för silt
elände, rår det för sin fattigdom?... Kan det väl sjelf,
utan andras hjelp, arbeta sig ur den?... Ni skall
invända, att det gifves barn, som äro utskickade att
ljuga ett armod, som de icke erfara. Låt vara, alt
sådana gifvas många; men är det icke upprörande alt
tänka, del alla dessa arma ljuga, för alt betvinga sina
medmenniskors barmhertighet, och på detta sätt inöfvas
i bedrägeriets skola, blott derföre, att deras verkliga
fattigdom icke är lillräcklig för att beveka till
understöd. Låt äfven vara, att det gifvas de, som alldeles
icke behöfva tigga, så är det doek bättre att hafva
gif-vit nio, som icke förijenade det, för alt icke äfvenlyra
att låta den tionde, som är i verkligt behof, gå ifrån
oss utan hjelp.
Alva höll upp. Öfver baronens läppar sväfvade
ett föraktligt leende.
— Alva dömmer, utan att känna delta slödder ni
så varmt försvarar. Dessa menniskor begå hvilken
låghet som heldst, för alt slippa arbela; och slutligen
befinna de sig rätt väl i sina trasor och kyffen, blolt de
kunna få — bränvin.
— Jag hör att herr baron aldrig allvarligt tänkt
på detta ämne. Tillåt mig att för er framställa blott
en tafla utur fattigdomens och eländets historia: Det
gifves män äfven inom ert eget stånd, som med
lätt-sinnighet öfverlemna sig åt inlrycken af yltre behag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
