Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början af ett allvarsamt äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl ni, en ung skön flicka, vara så upptagen af ett
dylikt ämne.
— Derföre att jag sjelf kännt hvad nöd vill
saga, — svarade Alva med djup rörelse; men i
detsamma föll hennes blick på grefve Ernst, som med
deltagande betraktade henne och hon teg tvärt. En
lätt skiftning i rödt drog sig öfver de hvita kinderna.
— Hvad förmår icke en så skön qvinna, som ni,
öfver milt hjerta? För att behaga er, skulle jag äfven
kunna blifva ädelmodig mot dessa varelser. Om jag
kan göra Alva ett nöje, samt bespara henne en utgift,
6å anlita obehindradt min kassa. Icke sannt, ni vet
att jag för er icke skyr någon uppoffring? Om ni
ville, skulle ni helt och hållet beherrska mig.
Baronen uttalade dessa ord, i det han böjde sig
närmare Alva. I de mörka ögonen lyste en eld, som
kom Alva att rysa, — samt grefve Gratton att blekna.
Den sednare väntade med spänd uppmärksamhet på
Alvas svar.
— Jag tackar herr baron för dessa ord, och skall
icke glömma ert anbud att hjelpa mina skyddslingar.
— svarade den unga flickan vänligt, och lemnade
baronen.
— Hon är icke annat än en vanlig qvinna, som
emottager och besvarar hans hyllning, — tänkte Ernst,
och kastade sig med häftighet tillbaka i gungstolen, och
sökte vagga sina oroliga känslor till sömns.
— Hon skall icke undgå mig; ty, likasom alla
andra qvinnor, har äfven denna en svag sida. Hvartill
naturen bestämdt dem visa de sjelfva, genom sin
lätthet att falla, — tänkte baronen, och närmade sig det
öfriga af sällskapet.
Han slog sig nu ned hos Hilda, med hvilken han
skämtade.
Grefven, som ledsnade vid att vagga sig sjelf och
sina idéer uti gungstolen, närmade sig Gerda, och bad
henne sjunga; hvarefter han tog plats bredvid Alva.
Gerda sjöng Geijers välbekanta:
”Stundom äfven vaken drömmer jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
