Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början af ett allvarsamt äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Långt ifrån alt såras af livad herr grefven sagt,
känner jag mig erkänsam derföre; men jag vet mig
icke förljena denna förebråelse. Når och hvar upptog
jag med välbehag ett dylikt smicker?
Alvas kinder brunno i purpur.
— För en half limma sedan af Baronen...
Alva såg upp mot grefven och deras ögon möttes.
I Alvas låg förvåning ... i grefvens en stum
förebråelse.
— Herr grefven hörde troligen icke vårt
föregående samtal. Var förvissad, att icke en så lumpen
känsla, som smickrad fåfänga, dikterade mitt sista
yt-irande.
— Det var således en varmare... en ömmare?
Grefvens ögon ljungade.
— En ädlare åtminstone! — svarade Alva lugnt
och vände sig derpå till Herman, med några ord om
dagens händelser.
Inom Ernst tumlade passioner, som utvisade, att
de ännu icke voro döda eller lågo i själtåg.
Då alla slullige bröto upp och Herman tog afsked,
yttrade Ernst, gifvande honom ett Irofast handslag:
— Jag hoppas att herr häradshöfdingen, såsom
slägting, icke hädanefter behandlar oss så fremmande
som hittills, ulan förunnar både mig och Gerda det
nöjet att oflare få se er.
Hermans blick flög öfver lill Gerda. I hennes stod
en bön.
Med eu flyktig rodnad svarade Herman:
— Så ofta min tid medgifver, skall det alltid
blifva ett stort nöje för mig, att få den äran begagna mig
af herr grefvens vänskapliga inbjudning.
Grefvinnan Hilda hade i flygten uppfångat Hermans
blick på Gerda, och denna sednares ögon talade ett
språk, som den i kärleksintriger vana Hilda på
ögonblicket uppfattade och förstod.... Hon tänkte ungefär
sålunda, då hon steg upp i sin vagn:
— Ah! nu har jag trådar, hvarmed jag kan
spinna min hämnd.... Baron Helgenstjerna! den enda ni
älskat var er dotter. Nå väl, ni skall få erfara, all hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
