Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa till Helenefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I hvad fall då? — frågade Alva och såg ut
åt sjön.
— Alva förstår mer än väl, alt det gifves blott en
lycka jag kan afundas honom, nämligen att vara
föremål för.. .
— För Gerdas tankar, — inföll Alva, och mötte
grefvens alltför varma ögon med en allvarlig min.
Han teg ett ögonblick och betraktade henne,
der-efter yltrade han:
— Tack, Alva, för dessa ord; de anlyda att ni
fullkomligt uppfattat min karakter, samt påminna mig om
att jag till uppförande, likasom till mitt namn, bör
vara — ädling, hvilket jag var nära att sjelf glömma.
Men var förvissad alt det icke snarl åter skall hända mig.
Ernst började nu gladl och otvunget tala om
andra ämnen. Alva kände sig lycklig. Alla i det lilla
sällskapet voro särdeles upprymda; och hvem har icke
erfarit denna känsla af lättnad, då man vänder ryggen
åt stadens tvång, för att öfverlemna sig åt landllifvets
fria och otvungna behag. Härtill kom alt nästan hvar
och en af sällskapet hade sina egna intressen och
förhoppningar, hvaråt de öfverlemnade sig.
Gerda hade, allt sedan den der aftonen, då hon
påtvingade Herman förklaringen, ofta sett honom, och,
ehuru han ännu icke talat med henne om sina känslor,
undvek han henne icke mera, utan tvärt om
försummade aldrig något tillfälle, då han kunde få se henne.
Hon hade dock mer än väl i hans ögon läst, hvad hans
läppar ännu förtego. Gerda öfverlemnade sig således,
utan eftertanka, åt den lyckliga föreställningen att,
under sitt vistande på Helenefors, dagligen få vara
tillsammans med honom, och berusa sin inbillning med
tankar på hans trogna kärlek, den hon såg uttala sig »
alla hans rörelser. Att hon med dessa känslor
förnärmade sina pligter och kaslade sig in på en bana, som
skulle medföra olycka både för henne sjelf och Ernst,
det föll icke Gerda in. Hon hade föga eller intet
reflekterat öfver hvad det ville säga att vara
maka, och då hon icke till det yttre öfverträdde de
fordringar verlden hade på henne, insåg hon icke att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
