Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De återfunna barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt hjerta, som med trötta, längtansfulla slag önskade
alt få klappa emot ett annat; men hon har med den
mest fasaväckande likgiltighet kastat det ifrån sig. Ar
felet mitt, om det behof af kärlek, som var nedlagdt i
milt bröst, icke kunnat dö, utan åler uppvaknat med
all sin häftighet, då en qvinna, sådan jag ifrån
ynglingaåren drömt mig henne, framstod för mig?... Ar
del väl jag, som är den felaktige?.. . eller är det icke
denna huslru, som i sin egoism kallsinnigt öfverlemnar
mig åt elt glädjefatligt och tomt lif? Hvad pligier eger
jag väl emot. ..?
— Tala icke ut, Ernst! Du glömmer dig! Den
känsla du hyser för mig kan icke urskuldas derigenom,
att du uppsöker fel hos din hustru. Nej, du måste
bekämpa den, såsom en dig ovärdig svaghet...
— Aldrig, Alva! — yttrade grefven lidelsefullt,
— jag skall älska dig till min död! Hvilken rättighet
eger du väl att vägra mig njutningen att med dig få
tala om min kärlek?... Nej, du vore grym och
otacksam, om du med köld stötte mig ifrån dig.
— Jag eger ingen rättighet öfver grefve Gratton,
— svarade Alva med ädel stollhet; — men jag haren
allt för hög tanka om den Ernst, som fordom visade
sig god och ädelmodig emot nöden, för alt tro det han
ville missbruka den tacksamhet jag är honom evigt
skyldiga genom att tvinga mig höra ett språk, som skulle
nedsäila honom och komma mig att fly hans närhet.
Den Ernst, hvars minne bodde i min själ, hade jag
föreställt mig såsom en man, mäktig hvarje ädel
uppoffring för det rätta; såsom en man, hvilken aldrig kunde
glömma sin pligt.
— Nå väl, denne Ernst skall du också återfinna.
Jag vill vara man och dig värdig! — svarade Ernst;
blek som en marmor-staly, och under det hans ögon
återgåfvo alla de stormande känslor, han med sin vilja
sökte bekämpa. — Det offer du af mig fordrar skall
icke öfverstiga mina krafter; ty jag vill visa dig
styrkan af min kärlek, genom att ovilkorligt lyda dig. —
Han förde långsamt Alvas hand till sina läppar och höll
den tryckt emot dem en sekund. Var det en villa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
