Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ryslig förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framkallat helt andra afsigter. Märk noga, jag är icke
en man, som oslraffadt låter någon leka med mig....
Och detta, Alva, har ni gjort.
— Men på hvad sätt, herr baron?
Alvas röst var lugn.
— Det frågar ni!... Vet, att ni varit den enda
qvinna, för hvilken jag under loppet af mitt lif hyst
aktning; den enda, lill hvilken jag icke vågat fram-
komma med de önskningar milt hjerta närde. Det låg
i er blick något så rent och ädelt, i hela ert väsende
någonting så enkell och ändå värdigt, att ni beherr-
skade mina vilda passioner och tyglade mina
lidelsefulla begär. Ni var den första, på hvars dygd och
redlighet jag trott, och derföre äfven den första som
bedragit mig.... Ni svarade mig i måndags, alt ert
hjerta var fritt, och .. . redan förliden nalt finner jag
er tillhöra en annan.
— Skulle det vara möjligt att äfven ni, herr
baron, är nog kortsynt, för att hafva blifvit bedragen af
denna komedi?... Delta hade jag icke väntat.... Har
ni glömt edra egna ord om Gerda, under valsen: Den
olyckliga förråder sig?
— Gerda?...
— Ja, herr baron... er dotter!... som jag
lyckades undanrycka en offentlig vanära, genom atl sätta
min egen heder på spel.
— Således var det föregifna frieriet endast en
täckmantel för Gerdas kärlek till Herman? Jag hade
icke föreställt mig att ni var så fördomsfri, och
sannerligen, det smärtar mig att ni är det; ty, derigenom
be-röfvas jag den enda illusion lifvet haft att bjuda mig.
Hvem skulle kunna tro er om att bidraga till en intrig,
som har lill afsigt alt bedraga en aktad man....
— Herr baron! ni ultalar en förvillelse, som
skulle djupt såra mig, ifall någon annan yttrat den, —
inföll Alva, höjande hufvudet och kastande en stolt
blick på baronen. — Jag lånar mig icke till en rol,
så förnedrande, som den ni förmodar..., Väl har jag,
genom min medverkan i denna sak, velat kasta en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
