- Project Runeberg -  De värnlösa : Original-berättelse av M S S**** /
136

(1852) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ryslig förklaring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

barndomen våldsamt, egoistiskt och obändigt.... Några
år förgingo, och gossarne uppvexte derunder till
ynglingar. De skickades alla tre till akademien. Hvilken
Otto hade alt tacka för lifvet, var, tyvärr, allt för väl
bekant, och ehuru han aldrig af pastorn hörde talas
derom, erfor han det likväl af andra. Vid gossarnes
ankomst till universitetet, sammanträffade de med
baronens ende, laglige son, Max.... Det var under detta
Otlos korta vistande i Upsala, som troligen grunden
lades till en allt annat uppslukande afund emot den
rike och firade brodern. Dertill kom, att slumpen så
fogat, att de båda bröderne hade en förvillande likhet
till vext och anletsdrag, så alt man endast på hårets
färg kunde skilja dem. ... Otto hade lockigt guldgult
hår; men Max’ deremot mörkt.... Längre än en
termin uthärdade Otto icke vid akademien; ly för hans
stolta karakter var jemförelsen emellan honom och hans
bror allt för plågsam, och dertill kom, alt kamraterne
ofta på skämt kallade honom batarden.... Vid
gossarnes besök i hemmet, bad Otto pastorn alt få egna sig
åt landtbruket, samt slippa gå läsvägen ; hvilket denne
med nöje beviljade, emedan hans tillgångar icke voro

slora, och en gosses underhåll vid akademien alltid är

ganska kännbart.... Många små stygu voro sedan
eg-uade alt underblåsa Otlos fiendtliga känslor emol
brodern. Då baronen dog, och kort derefter äfven hans

fru, ärfde sonen Max ensam fadrens ofantliga förmö-

genhet; under det den andra hade för sina ögon blott
elt lif af beroende, bekymmer och motgångar. Förföljd
af sin förnedrande börd och ett nådehjon inom en
obe-medlad presifamilj, blef Ottos sinne ännu dystrare, och
hans tal andades endast bitterhet och hat. Den enda,
som under denna tid utöfvade ett något mildrande
inflytande på honom, var pastorns unga, vackra och goda
dotter Anna. För henne tycktes han också hysa en
djup tillgifvenhel, hvilken hon besvarade med verklig
hängifvenhet.... Ett år efter gamle baronens död
tilldrog sig en sorglig händelse med pastorns son, som
var nära alt kosta den menniskoälskande presten lifvet.
Den unge studenten hade öfverlemnal sig åt en ohej-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:57:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/devarnlosa/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free