Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ryslig förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unga fransyskan, hvars namn var Agnes, ankom till
Sverige tillika med sin älskare, och lian omgaf henne
med all den förnedrande lyx, som tillhör en förnäm
mans mätress... Hos Agnes samlades baronen och hans
vänner ofta, för alt i ett frivolt lag passera sina
aftnar. Agnes, lättsinnig af naturen, och bedöfvad af ett
sysslolöst, bloit åt nöjen egnadi lif, fördes såsom af en
ström till den afgrund, som skulle uppsluka henne. Hon
födde, kort efter sin »nkomst lill Sverige, en dotter.
Baronen inköpte barnet på barnhuset, och modren
befriades derigenom från allt besvär, som eljest kunnat
verka störande på hennes glada lif. Elt år derefter lick
hon äfven en son, den en qvinna, som bodde i huset,
emoltog för barnhuslösen. Agnes insjuknade af
förkylning, och då hon åter frisknade var hennes skönhet
för-bleknad. Alskaren, bunden endast genom sinlighet,
hade redan ledsnat, och öfvergaf henne med
kallsinnighet. Han lemnade hufvudstaden och reste lill elt af
sina gods, för att, såsom han föregaf, sörja sin då
nyligen bortgångna maka. Agnes, van vid det lif hon
onder tre år förf, fortsatte dermed, så långe något
ännu ålerslod af hennes fägring; men nedsjönk slutligen
lill en af dessa varelser man med vämjelse ser vandra
kring galorna, höljda i trasor och rof för alla möjliga
laster, understundom äfven för brott! Denna Agnes,
fordom en hederlig mans hustru, sedan en rik mans
mätress, fann sin dödsbädd på en halmkärfve i ett kyffe,
bebodt af de mest fallna varelser, utan kännedom om
sina barns öden, och ett rof för frätande samvetsqval.
Förföraren, som kastat henne in på lastens bana, och
barnen ut i vida verlden, utan att de någonsin egde
hvarken moderlig eller faderlig vård, eller ens något
hem. Säg! hvad tänker ni om honom? Skulle ni, som
qvinna, våga anförtro honom ert öde.
— Jag har nu afhört er, hör ni nu mig. En man,
sådan som baronen, skyggar icke tillbaka för någol,
förslår ni?... han afskräcks af ingenting. Fruktan är
för honom en främmande känsla. Om den qvinna han
en gång bjudit sin hand, förskjuter den, skall hon
ändå tillhöra honom! Märk mina ord, Alva, då ni trädde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
