- Project Runeberg -  De franska sjöfärderna till Söderhafvet i början af adertonde seklet. En studie i historisk geografi /
65

(1900) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren - Tema: Exploration, France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ström och vindar hade man nödgats öfvergifva seglingen i sundet
och taga nödfallsvftgen rundt Kap Horn. Varnad af sina
föregångares erfarenhet, afstod M. de la Verunne från försöket att
genomtränga Magellans sund, och efter denna tid höra vi knappast
omtalas, att ett dylikt försök blifvit förnyad t under hela den
period, som den franska sydhafshandeln varade.1 Det länder de
franska sjömännen till stor heder, att från de i hundratal
räknade färderna kring Amerikas sydspets det ej finnes anteckning
om någon förlisning i dessa äfven af våra dagars sjöfarare med
rätta fruktade farvatten.

En svårighet, som man fordom ej med samma framgång kunde
bekämpa, var skörbjuggen, som nästan alltid kom till utbrott på
dessa breddgrader. M. de Boisloré hade på sitt fartyg vid
ankomsten till Chile en man död och 80 sjuka af »ce maudit mal»,
och säkerligen hade han ej sluppit undan för så godt pris, om
han ej vidtagit den välbetänkta åtgärden att under seglingen
kring Kap Horn tre gånger dagligen bespisa sin besättning med
färskt bröd; oaktadt den stormiga väderleken, säger han, hade
bakugnen ständigt varit uppeldad.

Men innan man • hunnit så långt, hade M. de la Verunne’s
eskader blifvit åtskild. »La Toison d’or» passerade Kap Virgenes
den 27 nov. 1706, styrde vidare genom Le-Maire-sundet och nådde
den 8 dec. sin sydligaste punkt, 58° 9’, vid 82° 18’ v. long. De
båda öfriga fartygen styrde däremot en östligare kurs och
påträffade härvid ett på deras kartor icke utsatt land, hvilket därför
ansågs som en ny upptäckt. Så var emellertid ej förhållandet;
dessa »Hes nouvelles» voro nämligen intet annat än den flere
gånger förut af olika nationers sjöfarande skådade
Falklands-arkipelagen.

Denna har måhända oftare än någon annan oceanisk ögrupp
ansetts såsom nyfunnen och därför af de förmenta ny upptäckarn e
uppkallats med olika namn. Hedan på den anonyma världskartan
i Weimar af 1527 och på Diego Riberos världskarta af 1529
förekommer ögruppen under benämningen »Islas de Sanson»;2 sedan *

1 Om tartanen >la Sainte Barbe», kapten Marcand, se nedan, kap. 7.

* Detta gåtfulla namn återfinnes sedermera bos åtskilliga af 1500-talets
kartografer, såsom Alonso de Santa Cruz 1542, Giacomo Gastaldi 1546 och 1562,
Darinel 1555, Georgio Callapoda 1563, Paolo Forlani 1565, samt därjämte på
odaterade kartor af Battista Aqnese och Bartolomeo Olives. Om, såsom J. G.
Kohl anser möjligt (Gesch. d. Entdeckungsreisen zur Magellan’s-Strasse i
Zeitkehr. d. Ges. /. Erdk. zu Berlin, Bd 11, 1876, s. 361), namnet härleder sig från
Amerigo Vespucci, så skalle däraf bevisas, dels att denne på sin tredje resa 1502

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:58:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dewfranska/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free