Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klingor, ur, kikare, speglar m. ra., men sedan engelsmännen börjat
regelbandet besöka Kanton, hade dessa artiklar så fallit i pris,
ätt de i Kina voro lika billiga som i Europa. De rundt Groda
Hoppsudden kommande skeppen intogo alltså sin för Kina afsedda
last i ostindiska hamnar, särdeles Surate, Madras och Batavia,
hvarifrån de försågo kineserna med kryddor, tenn, sandelträd,
sköldpadd, hajfenor, de beryktade fågel bona m. m. Till några
betydande belopp steg dock ej denna import, utan den
förnämsta införselvaran, före opiihandelns början, var och förblef
silfret.
Att »Saint Antoine», som kom direkt från dåtidens förnämsta
produktionsort för den ädla metallen, så godt som uteslutande
betalade sin last med klingande valuta, kunna vi taga för gifvet.
Man kan använda så väl myntadt som omyntadt silfver, säger
Moirie, men man bör låta smälta om det och bibringa det den i
Kina kuranta lödigheten, som är 92 % fint silfver. Lockyer, som
vidlyftigt sysselsätter sig med så väl guldet som silfret på den
kinesiska marknaden, ifrågasätter icke någon omsmältning; han
säger, att kineserna t. o. m. voro väl bekanta med de europeiska
guldsmedsmärkena och gärna mottogo gammalt arbetadt silfver.
Men då så mycket metall af olika halt förekom i marknaden, råder
han superkargerna att flitigt öfva sig med proberstenen under den
långa sjöresan och för öfrigt väl vakta sig för falskmyntare och
de otaliga bedragare, som lurade på hvarje tillfälle att pracka på
främlingen en underhaltig eller förfalskad valuta. I olikhet med
Moirie säger han, att silfret i allmänhet reducerades till en lödighet
af 94 % fint, ehuru det kuranta silfret i verkligheten ej höll mer
än 93 %, hvilken lödighet också lades till grund vid alla
transaktioner med tullverket.
I utförseltull fingo fransmännen betala 15 liv. 14 sols per
kinesisk pikul;1 Moirie upplyser oss icke, för hvilket varuslag denna
tullsats gällde, men vi kunna antaga, då intet särskildt säges, att
det är fråga om den väsentligaste handelsvaran, nämligen
sidentyget- Beräknad efter nutida mynt och vikt uppgick i sådant fall
tullen till 3 fr. 90 c. per kilogram; den hade sedan december 1704,
då Lockyers priskurant är daterad, stigit med minst 1 livre per
pikul. För silfret åter fick man betala 5 % af värdet i
införseltull; förr hade afgiften, enligt Moirie, varit blott 4 %, och Lockyer
tyckes icke veta af någon dylik beskattning; troligen tillhörde den
1 Jfr Bil. 2 ander rubriken »Droits».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
