Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifver till honom. Med det portugisiska ordet »mandarin»
betecknas alla ämbetsmän, så väl civila som militära; äfven »de
förnämsta doktorerna vid deras akademier» bära denna titel. Moirie
känner ej mer än tre rangklasser bland mandarinerna, hvilka enligt
hans förmenande åtskiljas genom antalet bärare, som de äro
berättigade att använda för sina bärstolar; värdigheten uppnås endast
genom förtjänst eller rikedom, ty ingen adel finnes i landet, med
undantag af fem med kejsarhuset besläktade familjer.
Utom staden befann sig ett läger af 20,000 man rytteri och
fotfolk. Dessas öfningar, som leddes af dén mandschuiske generalen,
kar Moirie flera gånger åskådat. Om truppernas krigsduglighet
och beväpning synes han ej haft höga tankar, men det är ett nöje,
säger han, att se soldaterna uppställda, ty deras brokiga kläder
och mängden af flaggor och standar bilda en färgrik och lysande
tafla. M. de Frondat, som i sin journal också egnat några ord åt
Kantons märkvärdigheter, berättar, att han öfvervarit soldaternas
målskjutningar; därvid hade en 14 å 15 års gosse vunnit priset,
och detta hade bestått i ingenting mindre än vicekonungens dotters
kand. Men då fadern ville utdela denna ovanliga belöning, befanns
det, att den lycklige pristagaren ej kunde mottaga densamma, ty
kan var gift förut. Berättelsen har onekligen alltför starkt tycke
af de gamla folksagorna för att kunna vinna obetingad tilltro.
Pagoderna i Kanton äro oräkneliga, säger Moirie, ty det flns
ingen gata, vid hvilken man icke ser minst tre eller fyra. Han
inskränker sig därför till att närmare omtala tre af de mest
betydande. I hans beskrifningar är det ej svårt att igenkänna dels
den s. k. »femvåningars pagoden», ett för sin härliga utsikt bekant
torn på stadsmuren, dels det buddhistiska klostret Khong-show-se
eller »den långa lefnådens tempel», som år 1881 förstördes af en
fanatisk folkhop,1 dels slutligen den vidsträckta pagodenHai-kwang-sepå
Honam-ön midt emot Kanton. I dessa helgedomar har vår författare
med häpnad betraktat de kolossala svärdbärande statyer med bister
uppsyn, som bevaka ingången, eller den förgyllda bilden af en
utomordentligt fet kvinna eller en annan kvinna hvars hela kropp
var besatt med armar. Om dessa figurers mytologiska betydelse
har han ej gjort sig något begrepp; han har ej vetat, att den feta
kvinnan var en manlig gudomlighet, »belåtenhetens gud», och den
mångarmade statyen Kwan-yin, »nådens gudinna», ej heller har han
haft någon aning om, att den bild af en vördnadsvärd man, som
han sett trona på en »pyramid af jaspis», var Buddha själf. I
1 Se: S. W. Williams, The Middle Kingdom, Vol. 1, Lond. 18b8, s. 164.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
