- Project Runeberg -  De franska sjöfärderna till Söderhafvet i början af adertonde seklet. En studie i historisk geografi /
294

(1900) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren - Tema: Exploration, France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nödiga åtgärder för att afsfttta den från Kina medförda lasten af
sidentyg, silkesstrumpor, porslin m. m. Dylika varor voro, såsom
fransmännen väl visste, absolut förbjudna till införsel i Peru, äfven
om de kommit på den lagliga vägen med galeonerna från Manila,
och man kunde alltså befara vida större svårigheter än som voro
förenade med den likaledes otillåtna, men dock i allmänhet
tolererade importen från Europa. Man hade därför såsom en
synnerligen lämplig ort att öppna handel med varor, som man visste
betraktades såsom »la dernière contrebande», valt det obetydliga Ilo, ty
befolkningen där bestod af några fåtaliga indianer och mestiser,
och dit kunde köpmännen från de rika grufdistrikten i det inre
landet infinna sig utan fruktan för myndigheternas ingripande.
Den ende representanten på platsen för den lagliga makten var
en »lieutenants, lydande under corregidoren i Arica, och med
kännedom om de spanska ämbetsmännens besticklighet kunde man hysa
grundad förhoppning, att så väl han som hans närmaste chef
skulle veta begagna sig af det undangömda läget för att bereda
sig själfva fördelar genom att se genom fingrarna med så väl
inhemska som främmande smugglare.

Underhandlingar Öppnades också genast med de nämnda båda
ämbetsmännen. Först begärde man endast tillåtelse att köpa
lifs-medel och landsätta de sjuka, men corregidoren, som af sin
löjtnant underrättats om fartygets ankomst, föregaf sig betvifla, att
främlingarna voro fransmän och fordrade, att tvenne af skeppets
officerare skulle infinna sig hos honom för att afgifva en formlig
deklaration; i annat fall skulle han sända en väpnad styrka för
att hindra dem att landstiga. Sedan man till svar härpå
framkastat ett anbud af 5 procents provision på alla försäljningar,
som kunde göras, i händelse handeln finge fritt bedrifvas, infann
sig ett ombud för corregidoren, som pro forma meddelade
vice-konungens befallning, att alla fartyg skulle gå till Callao och där
afvakta besked från högsta ort, men som under hand lät förstå, att
mot en provision af 6 procent den önskade handelsfriheten skulle
kunna medgifvas. Om detta belopp blef man också öfverens, och
härmed hade de underordnade beredt sig medel att, i nödfall, för
några tusen piaster köpa de högre förmännens öfverseende. Det
dröjde sedan ej många dagar, innan köpmän från de närbelägna
städerna Arequipa och Moquegua infunno sig, och efter något
prutande blefvo skeppets superkarger med dessa ense om en
prislista, enligt hvilken handeln sedan ostördt bedrefs. Om denna
lista, som är återgifven bland bilagorna, jämföres med inköpsprisen
i Kina, så finner man, att avancen var betydande: de mest kuranta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:58:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dewfranska/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free