Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke vidare återkomma, hvarefter vi om några dagar kunde vända
tillbaka. Då detta anbud af domaren ansågs förmånligt, beslöto vi
att gå utom sikte från land under 7 eller 8 dagar, men innan
detta utfördes, skrefvos bref till åtskilliga köpmän i Lima med
anmodan att efter nämnda tid möta oss i hamnen, och härom
underrättades också corregidoren på platsen, åt hvilken utlofvades
5 % på allt hvad vi kunde sälja, mot det att vi skulle åtnjuta
fullkomlig frihet.
Tisdagen den 8 april kl. 2 e. m. afseglade vi alltså från Paraca,
och då vi befunno oss tvärs för Pisco, saluterade vi domaren med
sju kanonskott. Därefter ställdes kursen norr om Chincas-öarna,
tills vi voro utom synhåll, för att sålunda betaga vederbörande
alla misstankar, men om denna segling vill jag ej ingå i vidare
detaljer, då den blott bestod i kryssning fram och tillbaka.
.Fredagen den 18 kl. 9 på aftonen ankrade vi åter mellan de
båda uddarna på ön San Galan och skickade genast vår båt till
Paraca med skeppsskrifvaren, för att han i hemlighet skulle
be-gifva sig till Pisco och förvissa sig, huruvida domaren
verkligen rest sin väg. För all säkerhets skull togo vi ner vår
storstång på däcket, så att vi skulle kunna säga, att den blifvit
bräckt och att vi till följd däraf varit tvungna att vända tillbaka.
Den 19 kl. 3 e. m. ankrade vi utanför Paraca, men dessförinnan
fingo vi besök af »löjtnanten» i Pisco, som berättade, att domaren afrest
samma afton som vi, och att i staden funnos personer, som väntade på
oss, för att göra affärer, hvarvid vi skulle åtnjuta all möjlig frihet.
Detta väckte hos alla stor glädje, ty vi hade nu tillbragt en ganska
lång tid utan att ha något att göra. Några dagar senare infann
sig stadens sekreterare för att se till, att vi verkligen ej på något
sätt besvärades, och han uppsatte härom en skriftlig förklaring;
det var nämligen ej blott med corregidoren vi hade att göra, utan
de voro alla i en liga, och alla skulle bafva sin andel i förtjänsten
på oss. Härefter sålde vi i frihet till växlande priser, och folk
af alla slag kommo till oss för att fylla sina behof, men först
inemot augusti månad fingo vi besök af mera förmögna personer,
som gjorde större partiköp om ända till 80,000 piaster i kontanta
penningar. A t dessa beviljade vi samma pris som åt don Juan
de Mur, och för att förr få slutsåldt lämnades kredit på belopp
af 20- å 30,000 piaster, som de, Gud vare lofvad, ärligt betalade».
Intet kan väl bättre än denna enkla och utan alla öfverdrifter
affattade berättelse, illustrera det spanska kolonialsystemets
missförhållanden: ämbetsmännens gränslösa besticklighet och
byråkratiska formalism samt allas samverkan för att rikta sig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
