Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämnts don Juan Andres de Ustáriz, hvilken i denna egenskap
förde de prunkande titlarna »guvernör och generalkapten samt
president i den kungliga rege ringskonselj en» (audiencia). Han var
af adlig börd från Navarra och innehafvare af den höga
Santiago-orden, men i själfva verket var han chef för ett handelshus i
Sevilla, som genom successionskriget gjort stora förluster, för hvilka
han i kolonierna hoppades vinna ersättning. Det säges också, att
han rent af köpt sin befattning för 24,000 pesos, hvilket ej är otroligt,
då handel med ämbeten var långt ifrån sällsynt vid det spanska
hofvet. Till följd af de genom kriget afbrutna kommunikationerna
kunde han först d. 27 febr. 1709 tillträda sitt ämbete i Chiles
hufvudstad Santiago, hvarvid själfva installationen gaf anledning
till en af dessa tvister om formaliteter, som tyckas ha varit en
favoritsysselsättning för de spanska ämbetsmännen.
Från hemlandets regering medförde den nye guvernören
bestämda order att göra definitivt slut på den franska smyghandeln,
hvilken man, till följd af de förändrade politiska förhållandena,
nu mindre än förut ansåg sig böra tolerera. Men det sätt, hvarpå
han utförde dessa befallningar, har gifvit honom det eftermälet,
att han var den störste smugglaren i landet.1 Visserligen
utfärdade han den 11 juli 1709, kort efter sitt ämbetstillträde, en
kungörelse, hvarigenom han, i öfverensstämmelse med förut citerade
och sedermera flera gånger förnyade kungliga påbud, på det
allvarligaste förbjöd hvarje samfärdsel och handel med de franska
sjömännen; dessa skulle ej få gå i land och ej sälja varor af något
slag, och landets egna invånare skulle ej få gå ombord på
fartygen för att drifva handel; i händelse dessa förbud öfverträddes,
skulle de inhemska köpmännen straffas med fängelse och
egendoms-indragning, de utländska med konfiskation af varor och skepp.
Och dylika kungörelser följde sedan tätt på hvarandra, lika ofta som
nya kungliga cédulas inskärpte vederbörandes plikt att vaka öfver
lagarnas efterlefnad och på det skarpaste förebrådde myndigheter
och enskilda för deras uppenbara ohörsamhet. Då det blef bekant,
att fransmännen börjat utsträcka sina färder till Kina, lades till
de öfriga befallningarna ett förbud för alla spanska undersåtar
att ^deltaga i dessa förder och en varning till de franska
kaptenerna, att deras olofliga tilltag skulle inrapporteras ej blott
1 »Aquel fué un verdadero mercader contrabandista» (M. L. Amünátegui, Los
precursores de la independencia de Chile, T. 3, Santiago 1872, s. 302). Min
framställning af presidenten Ustáriz’ verksamhet är, där ej andra källor anföras, hämtad
frän Barbos Arrana, Hist. jen. de Chile, T. 5, s. 493 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
