- Project Runeberg -  De franska sjöfärderna till Söderhafvet i början af adertonde seklet. En studie i historisk geografi /
367

(1900) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren - Tema: Exploration, France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

meddelanden om några af hans landsmäns bidrag till kännedomen
om Falklandsöarna; återstår att omnämna en upptäckt, som
hänför sig till Eldslandets geografi.

Redan tidigt hade de franska sydhafsfararne, såsom förut
framhållits, öfvergifvit försöken att genomsegla Magelians sund
och valt den snabbare och säkrare, om ock långt ifrån ofarliga
vägen rundt Kap Horn, hvilken, tack vare deras ortbestämningar
och nautiska anvisningar, sedermera blef den allmänt antagna för
segelfarten mellan de båda oceanerna. Till den enda från
sydhafs-trafikens senare tid kända färden genom Magellans sund anknyter
sig den upptäckt, som här är i fråga. Frezier berättar nämligen,
att ett litet fartyg, en s. k. »tartane», vid namn »la Sainte Barbe»
under befäl af M. Marcand, år 1713 inträngt i sundet, antagligen
emedan det ej var nog stort att uthärda stormarna vid Kap Horn,
särdeles midt i vintern, ty det var under denna årstid som resan
inföll. Den 25 maj kl. 6 på morgonen lättade fartyget från Baie
Elisabeth, och då man tog den vanliga farleden för en
flodmynning, styrdes mot sydväst mot en ö, Ile Dauphine, hvarefter man
inom kort befann sig i en bred kanal, i hvilken man mot söder ej
upptäckte annat än små skär och bränningar. Då kaptenen häraf
fann, att han tagit miste om vägen, gick han till ankars i en liten
bukt för att i båt närmare undersöka farleden. Följande dag
fortsatte man, gynnad af vind och ström, mot söder och nådde på tredje
dagen öppna hafvet i närheten af en större ö, hvars sydöstra udde
benämndes Cap Noir. Två mycket höga klippöar — Tower Rocks
på nutida kartor — betecknas som ofelbart igenkänliga
inseglings-märken till den nya farleden, som ännu i dag efter upptäckarens
fartyg benämnes S. Barbara-kanalen. Frezier antar det vara
möjligt, att denna kanal vore identisk med det sund, som på Delisles
karta af 17031 kallas »Détroit nommé Jeloucheté par ceux du pais»,
men anför också skäl för tillvaron af två skilda sund, och
öfver-ensstämmande härmed är teckningen på d’Anvilles karta öfver
Sydamerika af 1748. I själfva verket finnes öster om S.
Barbara-kanalen en passage, som på nutida kartor kallas Cockburn Ohannel,
men huruvida det är denna som afses med Jeloucheté-sundet kan
med ledning af de äldre kartorna ej afgöras.2

För öfrigt veta vi intet annat om tartanen »la Sainte Barbe»
och dess kapten, än att detta fartyg i jan. eller febr. 1714 an- * *

1 DesB titel se ofvan sid. 87 not 2.

* »La Sainte Barbes» kurs är ntlagd på Freziers karta öfver Eldslandet (fig. 2
å sid. 66 här ofvan). Reseberättelsen öfverensstämmer väl med denna karta, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:58:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dewfranska/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free