Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dringarna på krigets afslutande äfven med mycket större
med-gifvanden, än Ludvig XIV själf ansett sig kunna ifrågasätta. I
de villkor, som från engelsk sida förelädes honom i april 1711,
uppställdes i första punkten endast i allmänna ordalag fordran på
garantier för Englands handel med Spanien i Medelhafvet och med
Indien.1 De utsikter, som härigenom yppades att undgå alltför
vidtgående kommersiella uppoffringar, omfattades naturligtvis med
begärlighet af den franska regeringen, och hvilken vikt denna
tillmätte handelns intressen framgår däraf, att till underhandlare
om det engelska förslaget utsågs en man, som företrädesvis
representerade dessa intressen, nämligen M. Nicolas Mesnaoer, medlem
af Frankrikes conseil de commerce.2 Det slutliga resultatet af
dessa förhandlingar, sådant det föreligger i Ludvigs fredsanbud,
framlagdt d. 11 febr. 1712 för kongressen i Utreeht, innefattar
beträffande handeln i Indien en förbindelse å Frankrikes sida, att
denna handel skulle bedrifvas enligt den ordning, som varit
gällande intill Carl H:s död, och ett erkännande af alla äldre i
Spanien utfärdade lagar och förordningar angående densamma. Här
är icke längre fråga om ett ensidigt, blott för Frankrike bindande
förbud, utan det framhålles uttryckligen, att den ingångna
förbindelsen skulle gälla Frankrike i likhet med alla andra nationer;8
och i hufvudsaklig öfverensstämmelse härmed blefvo äfven de
motsvarande bestämmelserna i det definitiva fredsslutet affattade.
I 6:e artikeln af traktaten mellan Frankrike och England af
d. 11 april 1713 och i den därmed i hufvudsak lika lydande 32:a
artikeln i fördraget af samma dag mellan förstnämnda makt och,
Nederländerna, förband sig den franska konungen att icke för sig
själf eller sina undersåtar kräfva eller mottaga någon förmån med
afseende å handel och sjöfart med Spanien och dess indiska
besittningar, som stode i strid med de regler, hvilka varit gällande
under Carl II:s regering, och som icke samtidigt beviljades äfven
alla andra handelsidkande nationer. En häremot svarande
förbindelse afgafs äfven af Spanien i dess fredsslut med England,
hvarvid särskildt föreskrefs, att icke under någon förevändning
befrielse någonsin skulle medgifvas, vare sig åt fransmännen eller
någon annan nation, från de handelsförbud, som innefattades i
de indiska lagarnas bestämmelser.
• •
* * *
1 Ottocab Weber, Der Friede von Utreeht, Gotha 1891, s. 30.
* Weber, anf. arb. s. 43.
* Actes conc. la paix d’Utreeht, T. 1, s. 310; jfr Weber, anf. arb. s. 204.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
