Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GRI ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med fht. griffa, stall (Graff 4, 319), eller fsv.
griper, m. fäkreatur?
Grip, f. göppen: manipulus. Sm. Fn. greip,
f. a) mellanrummet mellan fingrarne; b) hand,
göppen; n. greip.
Grip-näve (pl. -var), m. fulla handen, hvad
slutna handen kan inrymma. ”Ta en gripnäve”.
Ög., sm. Grep-näve. Vg.
Grajs-tann, m. 1) eg gristand; 2)
gigeltand. Dl. (Mora).
Grisa, v. n. 1 ligga inne och draga sig,
ligga i sängen och vräka utan att vara sjuk. ”Han
ligger å grisär, drar sej”. Sdm.
Grisa ner sej, orena sig. Sdm.
Grisaktig, adj. osnygg. Sdm.
Grisa-kutte, m. liten och mager gris. Bl.
(Östra h.).
Gris-bukig, adj. gris-stinn; drägtig; om
suggor. Nk.
Gris-sta’n, m. def. uterus hos en sugga. Kl.
(Stranda). Jfr fölstan, kalvstan.
Gris-ti(d), adj., i gris, adv. drägtig; om
suggor. Vm. Jfr tidd.
Gran (pl. grän), f. gran: Pinus Abies.
Gränera, pl. def. granarne. Sm. Gran (pl. gränar),
f. Nk. Grän, f. Nb., vb., ul., fi. (Nl., Öb.). Fn.
gran, n. gran; fsv. gran, S.F.S. 4, 904.
Gran-gräs, n. Equisetum silvaticum. Mp.,m.fl.
Gran-mor, s. mor 2.
Gran-ränge, n. smala, spensliga och böjliga
grangrenar, som användas till band på kar.
Nk. S. rång 1.
Gran-staver, m. tät ungskog. Hs. (Db.).
Gran-tvagu, f. granviska. Dl. (Lima).
Gråtwåga, f. id. Dl. (Våmh.). S. tvaga.
Groa-bete, n. bete på gräs, uppvuxet efter
slåttern.Bl.(Gemshög),sk.(Näsum). Af. groe, m.
Gro-bla(d), n. Plantago major. Riksspr.
Groblakka, f. id. (Demin.). Nk. Benämningen
deraf att man tillskrifver växten en läkande
kraft, att befordra ”groningen” (läkningen). N.
groblad, grorablokke.
Groda, f. en del af den oplöjda åkern,
hvarpå gräs växer. Ul. Jfr Ihre, Gl. Sv. G. 1, 752.
Groe, m. 1) nyvälle, ungt gräs, uppvuxet
efter slåttern. Hj.,dl. (Malung, Lima)—bl.; 2)
uppspirande sädesbrodd. Vl.; 3) grodd, mask i
torsk om sommaren. Hl.
Groer, gråer, pl. barr, unga skott på
nålträd. Hl. Gråe (pl. gråer), m. barr (på tall).
Sm. (Östbo). Deraf enegråer, pl. de yttersta
skotten af eneris. Hl. Jfr bay. grossen,
grotzen, grössing, m. ”sprosse, wipfelsprosse vom
nadelholz” (Schmeiler 2, 126).
Groska i sej, snaska i sig, förtära omogen
frukt, i synnerhet morötter och andra rotväxter.
Sm.
Groske, n. 1) första grödan eller det gräset,
som om våren först uppväxer. Vg.; 2) det första
gröna, som visar sig om våren; grönsaker. Äta
groske, äta grönsaker. Groske-ty(g), n. Sm.
(Östbo); 2) efterslåtter, gräs uppvuxet efter
slåttern. Sk. (Ing., N. Åsbo), hl. Fn. groska,
f. de i jorden liggande rötternas vegetation om
våren; växande gräs.
Groskig, adj. omogen; om frukt. Sm.
Grys, v. d. gro, utspira brodd. ”Kornet,
pantoftlerna grys”. Sk. (Ox., Skytts h.).
Grå-rais, n. granris. Dl. (Orsa).
Grae, m. affallen barr. Sm.,kl.,bl.
Gran-segel, gransegel, gransigel (pl. def.
-glen), n. pl. åror; skämtsamt. Fl. (Nl.).
Gränskriko, f. nötskrika. Fl. (Kb. i Öb.).
Gräntåsskå, f. kärrgroda. Fl. (Öb.). S.
tåssk.
Gröe, m. 1) grodd. ”Ta gröe”, börja gro.
S. Sk.; 2) gröda. ”Tillia gröe ä dölli gröe,
men sajn gröe ä go gröe”. Ordspr. Sk. Fn.
gróđr el. gródi, m. grodd; gröda.
Gröe-var, n. tjenlig väderlek för grödan,
årsväxten att gro; omvexlande regn och solsken,
Groevär, n. id. Sk. Grovär, n. Nk.;
groddeväder, n. Sdm.
Grö-hull, n. läkhull, kött som lätt läkes
efter undfången skada. ”Han har godt gröhull”.
Vb.,nk. Gre-hull Hs. N. grohold, n. id.:
græđa, v. a. läka, bota.
Grölig, adj. grobar. ”Havren ä grölig”. Hl.
Gröling, grölling, m. omogen, grön frukt.
kart. Ög.,sm.,hl.,sk.,bl. Deraf grylling,
gróuling, m. litet barn. Sk.,hl.,bl.; pójkagröling,
m. liten pojke. Nk.
Grönn, adj. grön. Sk. Fsv. gröner; fn.
grænn, græn, grøn; fht. gruoni; mht. grúene;
nht. grän; fe. grêne; ns. grön (B. W. B.
2, 547).
Gröna l, v. n. 1 börja blifva grön, börja
grönska. ”Ängarne börja gröna”. Sm. Mht.
gruonen, v. n. blifva grön, grönska (Ben.
1, 580); fn. grønaz, id. (Egils., 274); bay.
gruenen, v. n. gro, fatta rot; växa, tilltaga (Schm.
2, 112).
Grön 2, f. grönska. Sm. Jfr nht. dial.
grüene, f. ”die grüne farbe, fläche (Lexer, 125).
Gröne, n. ljung: Erica vulgaris. Ög. Grön,
n. Hs.; gråne, n. id. Dl. (Elfd.); graun, m.
id. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
