Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GRU ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grunnar du på?” I denna bemärkelse allm. Grónga, v.
imp. ångra, gräma sig. ”Dä gróngar mej så meet”.
Sk. (Ox.). Fn. gruna (-ada, -at), a) misstänka;
b) tvifla; grunda, betänka, öfvervägas n. grunda,
id. I fsv. förekommer ej verbet, utan blott
ättlingar: grundeliker, adj. betänksam, eftertänksam.
S.S. 2. 162; grundogher, adj. id. S.S. 2, 163.
S.F.S. 5, 1; moes. ga-runi, n. rådslående; fe.
gerûna, m rådgifvare; e. dial. (Craven) run, ”to
suppose, to conjecture”.
Grummsa, v. n. 1 1) omtala till halfs och i
tysthet. Ög.; 2) halfhögt yttra sitt misnöje med
något, puttra. Nk.
Grundfull, adj. 1) som har god
fattningsgåfva. ”Han liar ett grundfullt huvud”, han
har en snäll fattningsgåfva. Nk.; 2) tankfull. Ög.
Grunn, m. misstanke; underrätteise som
föranleder misstanke. Hs. (Ljusdal). ”Få liten
grunn om nå’et. Ul. (Rosl.). Grån, m. id.
Hs. (Bj.). Grunk, m. dunkel, oredig
underrättelse genom ryktet; löst rykte eller berättelse
utan någon viss sagesman. ”Ja ha hört en
grunk om att böndra ska få bränna”. Sdm.,vg.,
ög.,bl. Glunk, m. id. Ul.,sdm.,vg.,ög. Glunk,
glonk, m. id. Sm.,fl.(Öb.). Grymt (troligen n.),
misstanke. G. Fsv. grun, m. mistanke. VGL.:
fn. grunr, m. id.; n. grunk, m. förmodan.
Grunka, v. n. 1 tala i mjugg, säga eller
berätta något, som man ej vill skola blifva så
allmänt bekant. Kl.,bl. Grunkä. G. Grunkas,
v. d. 1. ”Dä grunkas om att – –”. Bl.,ög.
Glunka. Sdm.,vl.,hs.,fl.(Nl.). Grunka, glunka,
grunkas, glunkas, glonkas. Sm. Glonka. Sk.
Glunk el. glonk (ipf. -ä). ”Han glonkä nalta i
dy”, han lät förstå något derom. Vb.
Grunnad, adj. välbetänkt. Sm. (Vestbo).
Grunnersam, adj. fundersam, eftertänksam.
Kl. Grunni(g), id. Ög.
Grunning, f. öfverläggning, betänkande.
”Han sitter, står i grunninga. Dä har ej
kummet me i grunninga”. Sm.
Grunnrik, adj. tankfull, djupsinnig. Sm.,kl.
Grunnrikt, adv. eftertänkeligt, minnesvärdt.
”Den presten lärer möe grunnrikt”. Sm.
Missgrunsam, adj. mycket ledsen,
bedröfvad. Sk. (Ox.).
Missgråna(d), m. 1) misstanke; 2) ovänskap.
Fl. (Nl.).
Grunker, tant. pl. hopsparade och gömda
penningar eller saker af värde. ”Gubben har
allt gamla grunker”. Sm.,kl.,sk.,hl. Grunkkar.
G. Grunkar, grunklor, pl. Bl. D. grunker,
pl. id.; gl. d. grunke, ”en dynge, hob af noget;
mest om penge” (Moth). Fn. grú, grúi, krú,
n. stor myckenhet; ns. grummel, mängd (Schütze
2, 76. B. W. B. 2, 552).
Gróssel, n. smålk, smulor (i våtvaror). Vl.
Grósslig, adj. grumlig, med smolk
uppblandad. ”Grósslig mjölk”. Vl. Grósslet, adj. id. Dls.
Grudi(g), adj. grusig. ”Jor(d)en ä så
grudi(g).” Sk. (Ox.). D. d. gruet; gl. d. grudtet,
id. (Moth).
Gruta se, v. r. 1 äta något litet om
morgonen. Fl. (Nl., Öb.).
Grutlugur, adj. kornig; om smuligt smör
m. m. G. (F.).
Grut-lös, adj. 1) fastande; 2) uthungrig.
Fl. (Nl.).
Grysma, f. smula, liten bit, litet stycke. Hl.
Grysma, grysna, f. id. ”En grysna smör”. Sk.
Grysma sej, v. r. 1 smula, mosa sig. Hl.
Grysmig, adj. som lätt söndersmulas.
”Pärerna ä grysmiga”. Hl. Grysmed, grysned, id.
”Smöret blir så grysnedt”. Sk. (Onsjö, Ox.).
Schwab, grieselicht, kornig , grusig (Schmid,
243).
Gryssen, grössen, n. litet grand. Sk. (Ox.).
D. d. gryssen, gryssel, grøssel, liten smula,
litet korn (Mlb., DL. 181); ns. grüsseln,
grüsselwark, små bitar (B. W. B. 2, 554).
O-gruta, adj. fastande; som icke ätit. ”Thóm
byrja kall honde för ogruta-Kais, för hon alti’le♑
säir he ’on ha jiti”. Fl. (Öb., Nl.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
