Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersåtare, lugn och obemärkt i en ökstock, med
fiskredskapet till omgifning, i stället för magtens
tecken, sökande bland hafvets invånare sina offer,
i stället för dalarnes stilla bebyggare; eller ock
en ung och stolt riddersman, som, lycklig i sin
silfverstickade jagt-mundering och i besittningen
af sitt vingade lod, förföljer den majestätliga
kronhjorten eller den ädla renen, men vid brädden af
en sjö blir varse en bländande skönhet, prydd
med Dianas vapen, — en ”adelig Jungfru”, som,
under försöket att uttrötta en späd hind, förlorat
sig i den villande skogen, men ej är förlorad för
ett hoppfullt mannahjerta, utan fastmer, träffad
af mötets öfverraskning, lika mycket som af den
unga hjeltens bild, önskar att öfvervinna sin
förlägenhet, för att med ett älskvärdt motstånd och
en huld förbehållsamhet få upplåta ett par
smultron-läppar, till beseglande af den första
kärlekens trohet. Huru tacksamt hade det ej varit,
att kunna för detta älskande par uppsöka ett
namn, i häfderna prisadt, kärt för minnet? Men
tideböckerna hafva härutinnan förblifvit mer än
billigt tystlåtna, och icke inför efterverlden
förrådt ens färgen på silkeskärpet, som riddaren bar
till vårdtecken af sin lycka, eller på de svajande
fjädrarne i barretten uppå den skönas hufvud.
Med intet drag af denna ömsinta art kunna vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
