Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rubbas, utan förblifva ett slags fideikommiss; i
sanning en tanke, värdig en konstnär och tillika
— hvad artisten i vårt land sällan kan blifva,
— en magnat.
Djurgårds-Staden, hvilken ligger här
nedanför, har ingenting som förtjenar att beses,
så vida man ej vill taga kännedom af Losachs-
eller Djurgårds-Varfvet, eller vill uppsöka
ett ställe af egen ryktbarhet: det af Bellman
besjungna Gröna Lund, — i gamla tider ett
sämre värdshus, numera blott ett rödmåladt
träruckle, med gammalmodig altan, (beläget inpå
den så kallade ”Mjölnaregården”), om hvars
oförändrade bibehållande, i anseende till dess vunna
märkvärdighet, ställets sista egare, numera
aflidne Grosshandlaren Burgman, låtit förordna. När
man ser denna förfallna boning, som fordom
var ett hem för skämt och löjen, så faller lätt
i minnet den genom poesi och musik lika djupt
rörande ”elegien öfver slagsmålet på Gröna Lund:
Gråt Fader Berg och spela,” — en inspiration,
hvilken, ehuru i en något grotesk skepnad,
uttrycker en mild klagan öfver glädjens flygtighet,
en djup suck öfver lyckans bländverk. Samma
Bacchi tempel är firadt i episteln ”till the
nybyggare på Gröna Lund: Glasen darra mellan
knogen;” likasom i de båda epistlarne ”angående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
