Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eröfringar, stod der — vild, rödbrusig och försupen
— bland en troget lyssnande folkskara, och under
de sällsammaste åtbörder, det våldsammaste
ansigtsspel, sjöng till sin skorrande fiol allehanda
visor och slagdängor, somliga af egen tillverkning,
merendels utmärkta af en förvånande
oförskämdhet och inblandade af Filikromens
beryktade namn. Liksom i Skotska gränsstäderna ännu
för ett par decennier sedan funnos 2:ne folksångare,
Robin Hastie och John Græme (eller som den
sednare ock kallades, the long Quaker), hvilka,
ehuru i ädel mening, ansågos för de sista telningarne
af Minstrel-stammen; likså kan man tilläfventyrs
betrakta Filikromen som den sista men
vanfrejdade ättlingen af den Svenska folkpoesiens
målsmän. Visserligen var han ej, och förtjente ej
att vara, i likhet med de Skotska spelmännen
eller Pipers, såsom de benämndes, i denna
befattning ordentligen anstäld och på allmän
bekostnad aflönt, för att mimiskt och musikaliskt
föredraga gamla national-ballader: visserligen ej
detta. Men i stället lade han på sin omgifning en
frivillig skatt, och det ansågs för en pligt på
samma gång som en fägnad, att slunga åt honom
ett litet mynt, det han visste att med mycken
färdighet uppfånga i munnen. Han uppförde, i
korthet sagdt, ett slags skådespel, beräknade för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
