Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång var långsam; hennes blick sorgsen.
Hade månne de elaka korparne varit framme
igen.
“Se, der kommer hon“, sade ’tante Sofi’
till fru M. “Nu drömmer hon väl om honom.“
“Hvad var det jag sade“, hviskade den
milda qvinnan, och hennes blick var sorgsen,
då hon lät den hvila ömsom på qvinnorna på
soffan, ömsom på Maria, som tankfull
närmade sig porfyrvasen, utan att varsebli att hon
hade sällskap. “Ett litet äfventyr, baseradt
på en qvinnas förtalande tunga. Här är det
fråga om kärlek, det märker jag nog. Ack,
när skall det usla förtalet upphöra att finnas
till!“
Det fanns ingen, som kunde besvara
denna hennes fråga, och den skall aldrig blifva
tillfyllest besvarad. Finnes ej förtalet, kan ej
qvinnan lefva. Hvad skulle hon annars ha
att sysselsätta sig med på lediga stunder, då
förtalet ej utgör hufvudsumman af hennes
verksamhet?!
“Ack, att jag aldrig kan få vara i fred
för dessa slägtingar“, tänkte Maria och en djup
suck undslapp hennes bröst. “Väl är Johan
fattig, men framtiden ler ju emot honom. Är
det kanske ett brott att han icke har en så
fin rock eller hatt som dessa dagdrifvare,
hvilka förnöta sin dag med att göra ingenting?
Jag vet nog huru mycket Johan lider af att
se sig tillbakasatt af dem, som stå så långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
