Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skiljovägen och äro obeslutsamma åt hvilket håll
vi skola gå. Säg du, Johan!“
“Får jag säga det i stället“, inföll Maria.
“Ja, och det får ni, oaktadt den gamla
lagen, att qvinnan tige i församlingen, ännu
tillämpas af vissa individer med
gammalmodiga idéer“, svarade den jovialiske studenten
under en artig bugning.
“Nåväl, då gå vi samma väg som jag
gick i morgse.“
“Framåt marsch då!
Snart voro de då så långt framme de
kunde komma. In på sjelfva gårdsplanen fick
ingen obehörig träda. När våra fyra vänner
hunno fram spelade redan musikkårerna;
folkmassan hurrade när den vördade och
vördnadsvärda konungamodren visade sig. Det var
ett helt folk som denna dag gaf henne
otvetydiga bevis på kärlek och aktning. Många
af dem, som rörde sig i massan hade varit
med ute vid Manilla den dagen för femtio år
sedan, och visste nu att berätta hvilken
hänryckniog som då visades den sköna och milda
kronprinsessan.
“Ja“, sade en gråhårig och gråskäggig
veteran, som börjat sin krigarbana på Finlands
slätter, varit med i Tyskland och Norge, men
nu var gammal och skröplig vorden, “aldrig,
det svär jag vid min krigsmannaära och
krigsmannatro, har man sett vackrare par än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
