Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Underklassen"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statsskulden och göra till utfattiga de tusenden, hvilkas hela
egendom bestå i statspapper, som enligt hans åsigt i yttersta
hand representerade jordvärde. Än vidare påstod
mannen, att arbetaren under det nuvarande systemet aldrig
betalas med insamladt kapital, utan städse erhåller blott en
del af sin verkliga, tillfälliga arbetsförtjenst. Det var en
lätt sak att påpeka de ständigt återkommande paradoxernas
halt, det franka förnekandet af uppenbara och oomtvistliga
sakförhållanden o. s. v. Men det var omöjligt att icke med
uppmärksamhet lyssna till detta till innehållet så föga vederhäftiga
tal, och jag kunde icke låta bli att njuta af mannens
verkligen glänsande framställningsförmåga – han var
säkerligen i stånd att med storm intaga de allra flesta kroppsarbetare.
Lika omöjligt var det att bli ond på denne theoretiske
röfvare, hvars stora välvilja och ädla uppsåt lyste ur
hans ögon, och återljöd i hans om än aldrig så oefterrättliga
tal. Jag förstod att den man, som gick vid min sida, måste
vara hvad man plägar kalla »en berömd man», och blott
min ytterliga okunnighet i all sociologisk litteratur kan nu
förklara för mig det förödmjukande faktum, att jag hvarken
då eller sedermera kunde af hans uttalande begripa hvem
han var. Jag begrep af hans yttre omständigheter blott, att
han tydligen lefvat länge vid Stilla Hafskusten, och att han
var en på vissa håll högt utrustad och ganska väl bildad
man. För en gångs skull var jag också tillräckligt taktfull
för att icke, då han ej sjelfmant gjorde det, bedja honom
bryta sitt incognito. Slutligen voro vi båda så trötta, att
vi måste begifva oss hvar och en till sitt. Min nye vän
meddelade mig till ett skämtsamt slutord ofvanpå allt vårt
ömsesidiga allvar, att jag var den besynnerligaste konservativa
menniska han någonsin sett, och att jag med hela min
naturel stod helt inom socialismen. »Hvem har någonsin hört
talas om en »konservativ» europé, som är för progressiv beskattning?
Vet ni då inte att hvarenda medlem af det
parti Ni tror er tillhöra – men alls icke tillhör – påstår
progressiv beskattning vara röfveri? Tror Ni att någon
verklig »konservativ» skulle gått fram och tillbaka här med
mig midt i natten och pratat som vi gjort? Tror Ni att
någon konservativ på jorden har ett sådant uttryck i ansigtet
som Ni, eller går klädd i en så dålig hatt?» (Det der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
