- Project Runeberg -  Ströftåg och irrfärder hos min vän Yankee Doodle (samt annorstädes) /
I:130

(1902) [MARC] Author: Emil A. G. Kleen - Tema: Americana
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rödt, svart och gult folk i Staterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

östra strand. Vi skreko och grälade förfärligt på tåget om
det norska och det svenska, om unionen, om »slaget» vid
Lier och om allt, som kan uppelda en norsk-norsk norrman
och en svensk-svensk svensk, och det piggade upp mig, så
att jag kände mig helt ungdomlig. Derefter gjorde vi en
kort marsch genom skogen längs flodstranden, och sågo snart
lätta rökhvirflar från spetsarna af ett betydligt antal tepees
(= wigwams) bland de löflösa ekkronorna på andra stranden;
en syn som kom mig att för tillfället glömma nästan allt
annat i världen än det enda uppsåtet att komma öfver floden.
Den saken var ingalunda lätt; trots den redan under flera
veckor rådande starka kölden gick den här våldsamt brusande
strömmen här och hvar öppen, och det var tydligt att
vi, om isen brast under oss, icke hade någon utsikt alls till
räddning. Emellertid gåfvo vi oss af på vår gungande väg,
och gjorde den farligaste färd jag någonsin företagit till fots
i all min dar. Vi fingo sigte på en person på andra stranden;
han höjde ett varnande utrop, sprang ut på isen och
utpekade knackande med en liten handyxa här och var på
den den minst farliga vägen med det enda utropet »quick»!
Så vidt skilda åt som möjligt gingo vi derefter öfver; det är
ju märkvärdigt så lätt äfven halta personer ibland kunna
trippa. Då vi nådde den, som jag betraktade som vår räddare,
befanns han vara indian. Chippewa frågade jag, Sioux
svarades med den vanliga starkt utpräglade stam-stoltheten
i tonen, alldeles som man här i Sverige säger: östgöte, Gud
vare lof! Något silfver aflemnades och mottogs. Jag ville
ha mannen med till byn, men han skulle på jagt. Utan
bössa? Yes, musk-rats, traps, på ren engelska. Vi skildes
åt, och kort derpå marscherade vi två skandinaver in i indianbyn
under starkt oväsen af åtskilliga vildt utseende hundar
och ännu mera vildt utseende indianska pojkbytingar, som
tydligen besjälades af ovänliga känslor. Några ponies stodo
bundna utanför byn, och i närheten syntes en vanlig skrinda.
Ingen enda vuxen indian eller kvinna syntes till, men röster
hördes inom tepeerna. Jag öppnade den af pinnar och segelduk
bestående dörren till en af dem, gick in och bad att
få köpa mat. Två män, tre kvinnor och ett par barn voro der,
annars blott hudar, filtar, en gryta och gevär. Ingen svarade;
husfadern gaf mig på sioux en barsk tillsägelse att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:14:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/doodle/a0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free