Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brottslingar, detektiver och blodhundar. Fängelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hade knappt hunnit se sig om, innan de båda damerna
uppenbarade sig. Enligt superintendentens order började han
en »palaver», under hvilken de båda kvinnornas bestämda
afsigt att utpressa pengar af honom tydligt uttalades. Knappt
hade detta skett, förr än en man ljudlöst klef ut ur det
alldeles bakom dem befintliga skelettskåpet, lade sin hand
på den ena kvinnans axel och yttrade med den lugnaste
stämma i världen: »So, Mary, You are at your old tricks
again.» De båda bofaktiga kvinnorna togo nu till
bönboken, tjöto och tiggde om förskoning och föllo på knä
för doktorn, som – ve öfver honom! – lät den i dylika
fall alldeles obefogade nåden gå före rätt. Låtom oss hoppas,
o läsare, att hvarken Ni eller jag burit oss så illa åt.
För några år sedan handlades i New-York det celebra
fallet Barbara Aube, som i så hög grad är karakteristiskt
för amerikansk uppfattning och amerikanska rättsförhållanden,
att jag här vill anföra det. Barbara Aube var en
kvinna, som gick omkring och sålde böcker. Hon infann
sig en morgon för detta ändamål hos en ung man i ett
hotell. En kort tid derefter blef denne instämd för en
våldshandling af ytterst brottslig beskaffenhet mot Barbara.
Mannens föregåenden i förhållande till könet voro ej af de
allra renaste. Huru de i detta hänseende förhöllo sig till
Barbaras egna, känner jag ej, men det torde icke vara allt
för oridderligt att antaga, att Barbara var en ganska verserad
dam. Det var för den, som är aldrig så litet förfaren i
rättsmedicin, af blotta tidningsreferaterna af fallet alldeles
uppenbart, att Barbara, försåvidt hon under besöket i hotellet
icke blifvit beröfvad sina sinnens och sina lemmars bruk,
icke möjligtvis kunde ha blifvit utsatt för den föregifna
våldshandlingen. I detta mitt påstående instämde fullständigt
under vårt privata samtal om saken i hans bibliothek
med innerlig öfvertygelse men med stort lugn och en för
mig förvånande likgiltighet en af mina vänner, som flere
gånger af myndigheterna varit inkallad som sakkunnig i
rättmedicinska fall. På min uppmaning att afge en offentlig
protest mot domarens sätt att föra och uppfatta processen
svarade han, att det icke kunde falla honom in, att det icke
var hans business, att han ingalunda ville ha sitt namn på
något som helst sätt inblandadt i ett dylikt fall, och att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
