Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mer eller mindre lärdt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken liksom andra specialstudier vidtager
efter »college», återkommer jag här nedan.
Jag kan icke påstå, att jag är mycket bevandrad
i Yankee Doodles studentlif – detta oaktadt jag sett
rätt mycket af amerikanska högskolor, och hållit
tillfälliga föreläsningar vid ett par af de större
universiteten i den östra delen af landet. Men jag var en
medelålders man redan när jag första gången satte
foten i Staterna – och, som läsaren vet, så bildar ungdomen
öfver hela verlden ett visst frimureri, från hvilket
alla, som icke äro unga, uteslutas. Ungdomen vill
nämligen ha roligt; och den tycker att vi, gubbar, äro
tråkiga, hvilket ungdomen, i allmänhet taladt, har rätt
i – vi äro ofta ensidiga, slöa och ointresserade,
fastvuxna i vissa former, pedantiska, fordringsfulla,
sjelfviska och i det hela taget »djefligt odrägliga». Något
litet har jag likväl trots min egen »djeflighet» fått vara
med om amerikanskt studentlif, och vill framlägga
några få anmärkningar om ett och annat.
Men innan dess vill jag för egen räkning upprepa,
att jag icke i de jemförelser, i hvilka jag sätter
amerikanen öfver svensken, ledes af klandersjuka, men af
önskan att för andra påpeka det onyttiga i det, som
jag sjelf funnit vara annorlunda här hemma, än det bör
vara.
Jag vet och erkänner till fullo, att lifvet vid våra
universitet i denna stund står högt öfver vårt studentlif
på 1860- och 1870-talet, då jag tillhörde först den
filosofiska och sedan den medicinska fakulteten. Våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
