- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
7

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7

beskrifna hos profeten Daniel. Detta förekomraer lika hos
alla medeltidens historiska författare. Först reformationen
öppnade synkretsen. — Man har vanligen karakteriserat den
såsom tankens emancipation. Detta kan väl till principen och
i det hela vara rätt, men dock med en vigtig inskränkning,
nemligen att reformationen, ehuru den visserligen utvidgade
gränserna för tänkandet och gjorde undersökningens fält
rymligare, likväl å andra sidan afplankade detta fält till och
med nogare än den föregående perioden gjort. För
katholi-cismen var kyrkans auktoritet gränsen; för reformationen
blef bibeln en sådan, enligt bokstaf och anda. Dermed
befann sig likväl saken i ett svårt läge, svårare än förut; ty
kyrkans auktoritet är dock en lefvande, ordets åter en
förgången, ej present auktoritet. Väl ville man göra den till
en sådan, men huru skulle det tillgå? — Nu frågas: om
det faller på menskligheten en ängslan för dess högsta
angelägenheter, kan då någon historisk auktoritet göra
tillfyllest? Nej. Detta vill säga: man kommer i en svår
belägenhet, emedan christendomens stiftare, hvars ord skulle
vara den saliggörande auktoriteten, sjelf aldrig skrifvit dem;
andra ha skrifvit om honom; han är person, ej auktoritet.

Vi veta att i nyaste tider den frågan uppstått: hvad
är Christus för en man? — Man har ej funnit sig nöjd
med deras svar, som om honom skrifvit; man kommer
slutligen derhän, att allt bestämmes efter den filosofiska,
kriticerande öfvertygelsen; och man må försäkra sin
opartiskhet så mycket man behagar, så måste dock hvarje
granskare, till och med den som är emot all filosofi, sluta
sig till sin tids filosofiska öfvertygelse. Skilnaden är
blott-, att hvarje tids filosofiska begrepp, hvilka hos
filosoferna äro klar öfvertygelse, hos anti-filosoferna
framträda under form af fördom. — Men nyssnämnda fråga ger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free